Kärlek till värme

Jag och Buster sitter ute och solar. Längtar till jag sitter här klänning, blöt av svätt med ett stort glas kallt vatten. Jag vill sätta igång ACn, ställa upp dörren och cykla hit utan jacka. Jag vill ligga på mitt (ännu ej byggda soldäck) och jäsa, träna fotboll utan underställ och gå barfota. Jag vill kunna sitta ute till sent in på natten och inte besväras av varken mörker eller kyla. Jag vill bada, bli brun och vara så där sommarfräsch att man inte behöver sminka sig. Det är ett tag kvar, så tills dess får jag och Buster sitta här vid containern fullt påklädda (Buster har täcke, INTE kläder) och fortsätta längta.

Soldatjävel!

Hatar när folk underskattar mig. Idag hatar jag post-killen som kom med fyra tunga kartonger med böcker. Jag var snäll och erbjöd honom hjälp som han tacksamt tog emot då han tydligen hade ont i ett knä. Väl nere vid postbilen räcker han över en av kartongerna men innan han släpper den frågar han "Orkar du verkligen den här? Den är jättetung." Seriöst? Vad kan kartongen ha vägt? 15-20 kg och denna stora, starka (trodde jag) karl tyckte att det var, inte bara tungt, utan jättetungt. Eller så tyckte han att jag såg klen ut, jag vet inte. Jag tänkte be honom räcka mig den sista kartongen också, på samma gång, men eftersom han indirekt sa "du som är flicka och klen, orkar du bära den här?" fick han knata upp för trappan med sitt onda knä och lämna den sista kartongen själv.

Minns ett liknande tillfälle, fast värre, så väl. Det var på SACO-mässan i 3an och jag och Lea ville göra lumpen. Inte vanlig basiclumpen utan något mer krävande, typ luftburen jägare, fallskärmsjägare eller något annat häftigt. Vi blev hänsvisade till en stor, jättestor, manlig soldat. Bakom mig och Lea gick David (kanske inte stor, men lång), och när vi kom fram till denna enorma soldat så ser han inte ens mig och Lea (väljer kanske att inte se oss, eller så är han för lång för att notera oss nere vid hans navel). Han kollar i alla fall bara på David och frågar "Jasså, är du intresserad av att göra lumpen?" David svarar "Nej, men de här två är det" och pekar ner på mig och Lea. Soldaten tittar ner och ser oss för första gången och småler lite. "Jaha ja, och vad skulle ni vilja göra då?". Jag och Lea frågar vilken den tuffaste utbildningen är och att vi skulle vilja göra den. Så fysiskt och psykiskt krävande som möjligt. Han garvade bara och började prata med några andra. Kan inte minnas att jag någonsin kännt mig så diskriminerad och underskattad. Vi skulle säkert inte ha pallat (av hans storlek jämnfört med vår att dömma), men man måste väl i alla fall få försöka? Jävla mansgris, hoppas du hoppat från ett flyg och glömt fallskärmen. Idiot!

Baby you're all that I want when you're lyin' here in my arms...

Är numera stolt ägare till en Iphone 4, det tog inte lång tid att fatta beslutet "köpa eller inte köpa?". Och jag ångrar det inte. Har hittills varit missnöjd med någonting i alla mina telefoner: menyn är för seg, det går inte att smsa fort, kameran är dålig, den är för liten, den är för tjock, den hänger sig. Jag tror att jag har hittat mobilernas mobil, perfektion förpackat i 12x6x1 cm (tills 5an kommer, men det tar vi då).

Bortsätt från min materiella lycka så har det varit en grym helg. Jag och Christian hade lyxen att bli bjudna på middag efter vårat hetsbesök på netonnet i fredags. Malle, the queen of kitchen och Chrille, the king of meet... .. .. Malin, som är kock och Chrille som är styckare lagade värsta fredagsmiddagen med oxfilé, savoykålsstuvning och potatis. Grymt gott, som alltid när dom lagar mat. Grabbarna grabbade sig sen och spelade tvspel och käkade chips medan jag och Malin fnittrade, åt jordgubbar och kollade på New Moon. Stereotypiskt? Inte alls...

Lördag bjöd på jobb med Therese för att sedan återvända hem till fullt hus och soffhäng till klockan midnatt då jag var tvungen att kasta in handduken. Ville väl inte gå och lägga mig men plikten (fotbollen) kallade till samling klockan 10:45 för 8:delsfinal i Victoriacup. Matchen behöver vi inte prata så mycket om, värt att nämna är mitt frisparksmål och att vi ägde andra halvlek, slutrefererat. Resten av dagen är en soffa, blott. Att vara hemma och inte göra någonting (inte göra någonting = mysa i soffan och kolla på TV) kan kännas som lyx ibland. Over and out 

Hyllade min nya telefon, på vägen hem i bilen, med Bryan Adams Heaven.

I priskrig mot oljebolagen

Bensinpriset kan inom den närmaste framtiden komma upp till 17 kr.

Vill du att bensinpriset sänkas istället?

Det är möjligt men man måste agera nu och man måste göra det klokt!

Förra året försökte man pressa oljebolagen, genom att inte köpa bensin på vissa dagar. Direktörerna skrattade, då dom visste att bensinen som inte köptes på måndagar sedan köptes på tisdagar istället. Lite strul lyckades man orsaka men någon större effekt kunde man inte se. Någon har kommit på en idé som kan fungera om vi verkligen vill.  

Bensinen kostar i dag ca. 13 kr/liter och vi känner alla till att oljebolagen gör jättevinster. När vi lät priset komma upp till 10 kr påstod man att det var för att oljan höll på att ta slut. I dag försöker man inte ens påstå att oljan är på väg att ta slut – det finns mer olja i dag än för 35 år sedan och då kostade bensinen 2 kr/liter.

Vi måste bli mer aggressiva och visa att konsumenterna kan göra något, att kunden får ha rätt! Det enda sättet är att slå där det gör mest ont: Plånboken, och det kan vi göra!

Hur?

Vi behöver alla våra bilar och vi måste köpa vår bensin så det vi kan göra är att påverka priset. När vi agerar tillsammans kan vi starta ett priskrig. Vi föreslår att vi inte köper bensin av de 3 stora bensinbolagen Statoil, Shell eller Preem. När de 3 största oljebolagen inte lyckas sälja bensin längre blir de tvungna att sänka priset för att få kunderna tillbaka. Detta leder till priskrig och alla andra bolag är tvungna att följa med men för att kunna nå resultat måste vi nå hundratusentals Statoil, Shell och Preem- kunder och alla måste samarbeta. Bojkotta storkedjorna när du tankar, privata som företagsbilen.

Jag tänker dra mitt strå, gör det du med. Sprid detta vidare så vi tillsammans kan slå ett hårt slag i kriget mot oljebolagen. 

Älska Paint...

Konsten att vara ute i god tid...

Har precis beställt en usb-sladd till Ipoden och ett silikonfodral till en Iphone 4. Jag äger ingen Iphone 4 men jag vill ha en och jag tänker köpa en. Silikonfodralet var ett måste, när jag väl köper min Iphone 4 så ska fodralet finnas, punkt

Unbelivably amazing

Kan man vara förälskad i musik? Kan man vara kär i ett band? Får jag gifta mig med Rise Against?

Ett evigt tjat om detta band, jag vet, men jag vill få alla att fatta att det här inte är någon puppy love, det här är på riktigt och lördagkvällen fick inte direkt mina känslor att svalna. Jag svävade på moln då, jag svävar fortfarande. Tänker jag tillbaka får jag en klump i halsen, fjärilar i magen, ringningar i öronen - allt! Alla känslor, på en och samma gång. Det låg någonting magiskt över hela kvällen, allt var perfekt. Set listen var oklanderlig, Tim sjöng bättre än på inspelningarna, bandet var overkligt tight, publiken var fantastisk, trycket var enormt, golvet svajade av dans(läs hopp)festen, svetten rann, allt var unbelivably amazing. Besvikelsen när allt var över går inte att sätta ord på, jag ville ha mer, mer, mer. Mina fötter värkte, kroppen var slut, jag var dyngsur av svett, trött som tusan men inget av det hade spelat någon roll, bara jag hade fått stanna kvar, bara fått höra några låtar till. Hade dom fortsatt spela så länge det fanns folk kvar hade jag stått kvar där än.

Den här kärleken går inte att förklara, beskriva, sätta ord på. Men det som musiken får mig att känna är något i stil med det som bara en männsika fått mig att känna. Det där sprudlande, lyckliga, vackra. Kunde jag då ha delat denna magiska kväll med någon annan än denna underbara männsika? Nej... Det var jag, Christian och Rise Against och inget annat räknades, it's all I need.

Bär idag, stolt, min nyiköpta "Endgame"-tshirt (som blev, är och kommer att förbli min abosluta favorit tshirt) och Endgameskivan rullar på Spotify och låtarna växer för varje gång.  

 Ta mig tillbaka

När drömmar blir verklighet

Behöver inte längta längre, morgondagen är snart här. Det som var 1927 (och en halv) timmar har nu blivit nio och det känns i hela kroppen - taggad, nervös(?), förväntansfull, lycklig. Vet inte hur många gånger jag sagt: "Om det är några jag ska se live innan jag dör så är det...", men den här gången menade jag det, stod för det, köpte biljetterna fyra månader i förväg och imorgon blir drömmen verklighet. 

Chamber the Cartrige

State of the union

The good left undone

Heaven knows

Re-Education

Survive

Like the angel

Help is on the way

The dirt whispered

Injection

Prayer of the refugee

Audience of one

Architects

Savior

Swing life away

Hero of war

Alive and well

Give it all

Ready to fall

Med den här set listen lär vi ju få en rääääätt risig kväll (ana ironin). Annexet, Rise Against:
 Vi ses imorgon.

  

Sååå fashion!

En dos varje morgon, ja tack. Vakna med The Voice på Kanal 5 är lika stor del av mina morgonrutiner som att gå på toaletten och att äta frukost. Hade en period där nyhetsmorgon var min frukostdejt men det är inte alls lika muntert. På Vakna möts man av tre friska fläktar som drar kassa skämt, skrattar och pratar om allt mellan himmel och jord. Det känns så avskalat och ledigt på något sätt, de verkar inte se sitt jobb som just ett jobb utan mer som en hobby. Stämningen blir något som liknar kompishäng och jag känner mig som en i gänget. Torsdagar är extra fina. Då gästar Daniel Paris och snackar skit och han är bara "sååå fashion, love it!!"

übersexigt, nu kör vi!

Jag tänker inte säga att fel låt vann och jag kan inte säga att jag inte njöt av varenda liten sekund av hans framträdande. Jag kan inte säga att han inte ser bra ut eller att jag inte gärna vilar ögonen på honom. Jag kan inte säga att jag tror att han kommer att floppa i Tyskland eller att någon annan skulle gjort det bättre. Jag kan inte säga att jag inte tycker att låten är bra eller att det inte är übersexigt med män som dansar för allt det vore en fetinglögn.

Han förtjänar sin sångfågel och är en värdig representant för Sverige. Hans nummer är hett, dansarna är grymma, låten är trallvänlig och fastnar och han är snygg. Vad mer begär man som svensk av vår eurovisionkandidat? Jag har en bra känsla, på riktigt den här gången. Kan inte minnas att vi skickat något så skickligt, snyggt och välgjort någonsin. Åtminstone inte så längre jag varit festivalanhängare.

Eric Saade, du har i alla fall min röst (även fast jag röstade på The Playtones i kvalet) :)

Få stopp på skiten!!

Var på Apoteket nu på förmiddagen. Jag hatar Apoteket, det luktar sjuk människa och jag känner mig förpestad när jag går därifrån. Jag skulle bara ha stripes till mitt finger och Ipren till chefen men fick med mig en ACO loation, en skara gamlingbaciller och ett gott skratt också...

Apoteket verkar vara ett häng för gamla, bittra människor. Allt börjar med att jag går och ställer mig i kön till vanliga kassan (obemannad för tillfället), jag står först, och på andra sidan (fel sida) av kassan står en kärring och ser allmänt otrevlig ut med en "receptkölapp" i handen. Hon tittar på mig och snäser "Är det där kön eller?!", jag svarar artigt att jag antar det (då kassan börjar där jag står och slutar där hon står?). Kärringer fräser tillbaka "Jaha? Och vart ska jag stå då?". I och med att hon hade en kölapp för recept i handen så svarade jag att hon fick vänta tills hennes nummer ropades upp men det skulle hon visst inte göra, hon skulle inte ha något jävla recept.

Samtidigt kommer kärring 2 in, stapplar fram till mig (varför mig?) och frågar, inte det minsta trevligt, vart kön till recept går. Jag svarar, fortfarande artigt, att man måste ha en kölapp för recept. Kärring 2 tittar på mig som att jag var dum i huvudet och fräser "Det vet jag väl, och vart tar man dom någon stans?!" Såg jag ut som någon jävla apoteksanställd i min röda dunjacka eller? Kärring 1 suckar och mumlar något om hur dåligt allt är och erbjuder sedan sin kölapp, som hon tagit men inte ska ha, till kärring 2. Kärring 2 tackar och går muttrandes iväg.

När kassabiträdet väl kommer och tittar på mig (som står först i kön) fräser kärringen "Jag tror minnsan att jag stod före dom!" och fortsätter "Nu har jag ätit pencelin i en vecka och har sån jävla diarré och nu vill ja få stopp på skiten!". Jag kämpade tappert med att dölja min förvåning och häva ett asgarv.

Det svämmar över...

Passade på att avreagera mig lite på Jessica nu när hon kom in för lektion, stackars flicka, men någon måste jag få ta ut aggressionerna på, i det är fallet blev det ta ut aggressionerna med. Hon förstod mig. Det finns en person som ständigt får min bägare att rinna över varje gång han/hon visar sig, rör sig, öppnar käften. Jag exploderar inombords och jag tror det ryker ur öronen varje gång han/hon lägger sig i. Nu ska jag upp till IP och sparka ur mig aggressionerna på bollfan i en och halvtimme och det behövs. Bägaren kommer inte att tömas men jag kanske kan hålla innehållet precis vid bredden i alla fall. So long!

Fartfylld helg, minst sagt.

Efterlängtad tjejmiddag/minireunion i fredags med tacos, jäger, backstreet boys och tegel. Dansade mig svettig, tog hem utmärkelsen "Snyggast ikväll" (juryn bestod av en 40+ alkis, bet sådär halvbra på självförtroendet) och stapplade in hemma runt halv fem efter en härlig färd med nattbussen (helt ensam från ormsta, men det är fint att den stannar i princip utanför dörren hemma) nöjd och redan bakis.

Jobb på Ica Lindholmen väntade senare på lördagen, 14-20 och därefter spelning på Gästis, Rauta Kyrpä och Warthog, drag som fan. Dansade så svetten rann mellan banden, morsade lite, beefade lite, drack vatten och inget annat. Hemfärd runt halv 2 med en Christian, en Malle, en CP och en inte alls nykter Emil som kissade ner hela ST1 medan jag tankade.

Söndag och helledigt. Jag och Christian sov till tolv för att sedan städa bort helgens två förfester. Kollade på Milan och sov lite samtidigt, sydde gardiner, dampade på symaskinen, la upp ett par byxor och dampade lite till. Jag och Christian mötte, på eftermiddagen, upp Malle och CP på Ica för inhandling till middag + efterrätt. Allt började väldigt trevlig för att sedan sluta i blodbad när jag så snällt skulle visa Malin att jag minsann kunde dela det stenhårda kokosfettet med hela kroppstyngden på kniven. Råkade glömma att ta bort lillfingret bara när kniven slant ner med världens kraft i skärbrädan. Bedövad av chock och adrenalin genomförde vi kvällen precis som planerat, är inte lika kaxig idag. Malin och Chrille är i alla fall bäst på att laga mat. Ni får gärna komma varje söndag för middag, efterätt och solsidan, bara ni lagar. Jag ska ju uppenbarligen inte lägga mig i.

 Mittenbild: Helbild

Överförsäkrad

Sitter och öser vuxenpoäng över mig själv just nu. Har större delen av eftermiddagen suttit i telefon med diverse försäkringsbolag för att deala fram den absolut bästa bilförsäkringen. Fick nämligen ett spännande brev från If med ett inbetalningskort på 8373 kronor. Det var min prova-på-försäkring som var på väg att gå i graven och If hade då så vänligt satt ihop en ny försäkring baserad på min prova-på-försäkring. Lite väl häftigt med 1400 kronor i månaden kanske. Detta behövdes givetvis rättas till och det började med att jag ringde och prata med If som gav mig en hyffsat bra deal på en ren halvförsäkring som jag nappade på.

Ringde vidare till Folksam och Trygg Hansa på pappas order och fick mig hos Folksam en ännu bättre deal på en ren halvförsäkring som jag givetvis tecknade, den med. Tänkte sedan att de inte kunde skada att kolla med banken också, där vi har lägenheten försäkrad, och mycket riktigt skadade det inte. Tvärt om, det gynnade. Fick där bästa dealen på halvförsäkring med ett antal tilllägg + 15 % avdrag på husförsäkringen i månaden för 729 kr/månaden. TAGET.

Måste dessvärre sätta mig och ringa tillbaka till både If och Folksam och säga upp de "bra" försäkringar jag tecknade hos dem. Har förtillfället alltså tre bilförsäkringar som träder i kraft 7/4. Yay

Riskutbildning var det va?

Jag: "Vad man gör på halkan? Man gasar, bromsar, sladdar, voltar och krockar!"

"Det låter inge kul!!" svarar då en skärrad Felicia.

Jag: "Jooo, det är jättekul!!" 

Fick det verkligen att låta som en upplevelse för livet och ingen rolig sådan.

 Det komiska(?) är att denna bild faktist är tagen på Gillingebanan under en bromsövning och händelseförloppet är det exakt samma som jag beskrev det. Personerna i bilen gasade upp till 110km/h (bara detta är jävligt konstigt), bromsar hårt på halkytan, får vattenplaning (halkar), kör rätt upp i ett skogsparti i 90 km/h, voltar över en kulle för att slutligen crashlanda (krocka) som på bilden. De behövde med andra ord aldrig testa att krocka i 7 km/h-släden eller volta i voltmaskinen, det fick allt i en körning.

Det finns en fördel i varje nackdel

Min man är världen bästa man. Igår när jag kom hem, helt slut, efter träning + gym hade han lagat mat, satt upp krokar i vårt sovrum samt skruvat upp mina bokhyllor i vardagsrummet. Allt det som jag trodde att vi skulle gör efter "99 saker man måste göra innan man dör" hade han redan gjort, charmigt :)!

I lördags fick jag en minst sagt glad överraskning när jag loggade inte på banken för att betala två räkningar. Gud hör tydligen bön, Trygg Hansa ville tydligen ge mig pengar. Nu ska jag sätta lite fart på Folksam också, eftersom det verkar ge så goda resultat. Det fina med att vara överförsäkrad. Ingrid påstår att det bara är ett av försäkringsbolagen som betalar ut pengar, aldrig båda för samma skada, men vad är då vitsen med att vara försäkrad i flera bolag? Det är helt klart värt ett försök.

Och dessa grejer tackar jag mitt extremt dåliga vänsterknä för:

Välkommna upp, Harry och Edward.

Självscanningkort på Willys - Check! Vuxenpoäng för det? - Ja! Och vi fick inte bara med oss ett självscanningkort hem igår utan tre fulla kassar mat, varav en med helt onödiga saker med motivering från Christian: "När man väl behöver det så ska det fan finnas!". Jag sa samma sak om blöjjor och barnmat, han nappade inte på det.

Ozzy fyllde två år igår så Caroline kom och fikade med oss, Ozzy var social och hälsade på henne när hon kom för att sedan stå och gorma vid dörren för att bli utsläppt, han ville inte fika. Han kom in en snabbis vid klockan tio för att kasta i sig lite torrfoder för att sedan skrika och klättra på dörren för att bli utsläppt, igen. Kul katt, sover hela dagarna när vi är på jobbet och sticker så fort vi kommer hem. Tonårsförälder? - ja visst!  Föredrog att ha honom lite rädd, osäker och i ett ständigt behov av närhet. 

Ikväll väntar fotbollsträning, lite styrketräning på det och slutligen montering av mina nya fina bokhyllor som kom med posten idag. Äntligen får Harry Potter-serien och Twilightsagan en värdigare plats än i en flyttlåda.

Här kommer skitlistan...

Du heter: Victoria

Smeknamn: Viccan är väl det vanligaste, men lystrar även till Hector.

Låt som när du är ledsen sörjer till: Home - Michael Bublé och You rais me up - George Groban är nog det enda låtarna jag faktist suttit och gråtit till eller satt på när jag vill gråta.

Beroende av: Närhet, sällskap och träning

Vad tror folk om dig: Tydligen att jag är läskig och någon man ska vara rädd för (????)

Stämmer det: Nej, inte alls. Men jag väljer mina vänner noga och de som inte förtjänar min respekt får den inte heller.

Vad får du oftast komplimanger för: Tror faktist att det är mina muskler, främst i benen. Och det säger jag inte för att skryta om hur förbannat jävla stark jag är, utan det är det enda jag kan komma på som folk faktist har kommenterat positivt.

Vad säger du för att imponera på någon: Det anpassas efter person och tillfälle.

Hur imponerar man på dig: Det gör man inte så lätt, jag är jävligt svårflirtad. Förslagsvis är du brunhårig och har mörka ögon, säger att du heter Christian Asp och att du åker skateboard. Då har du i alla fall halva inne.

Brukar du skratta för dig själv: Mest hela tiden.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS: "Bra, den ligger under din säng! Hör av dig när du är på väg!" Låter nästan lite dirty med det är från mamma och om en flyttkartong.

Var bor du: På Humlevägen 13 i Lindholmen.

Trivs du där: Som älgen i skogen, kossan på grönbetet och fåren på Gotland.

Äger du några converse: Ett par höga, vita, ja!

Sprit, cider, vin eller öl: Har under den senaste månaden kommit fram till att cider passar mig bäst, dagen D som dagen efter.

Brukar du bli för full: Ytterst sällan, i stort sett aldrig. Jag vet när en klunk till får bägaren att rinna över och skiter därför i den.

Är du allergisk mot något: Bortsett från stavfel, särskrivningar och bittra människor? Nej!

Hur svarar du i mobilen: Oftast "Hallå?!". "Hej det är Victoria" förekommer.

Antal timmar sömn inatt: Sju, typ.

Brukar du komma i tid: Jag snittar nog på två minuter sen.

När mår du bra: Nästan jämt, men bäst när jag får umgås med familj och vänner samt träna.

När blev du fotad senast: Igår, när jag låg i vårt lite för trånga badkar.

Hur känner du dig nu: Trött och småhungrig.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart

Vad tycker du om fötter: Har inget emot fötter. Hatar dock mina egna, har fått en blandning av pappas breda och mammas bågliknande utsidor. Resultat: ASbreda och skitfula!

Vad saknar du: Man ska vara glad över det man har! Men jag saknar Zorro, fortfarande och en egen hund.

Hade du en bra kväll igår: Mycket chill med Solsidan och sällskap av Malin och CP.

Favorit dryck på morgonen: Mjölk!!!

Rakar du benen: Ja, och i onsdags gjorde jag det bokstavligt. Inte bara raka bort hår utan halva benet...

När brukar du oftast gå och lägga dig: Vid 10-nyheterna byter vi plats från soffan till sängen.

Är du blyg: Bland folk jag inte känner pratar jag inte i onödan.

Sysslar du med någon idrott: Har spelat fotboll sen vaggan... nästan.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Är förlovad med en kärlek vid första ögonkastet. Mitt första i alla fall, hans typ 5000ende ögonkast.

Har du spytt offentligt: Inte än. Har förresten inga planer på att göra det alls.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Har alltid svarat runka på den här frågan men funderar på att ändra mig till att spendera hela dagen i männens omklädningsrum på ett gym.

Är du nöjd med ditt liv: Känns synd att klaga när man har i stort sett allt man önskar.

Är du bortskämd: Nej... eller, lagom... eller, ja.

Vad gör du i morgon: Imorgon jobbar jag, precis som vanligt och avslutar sedan dagen uppe på IP för fotbollsträning.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Kändisskap i allmänhet verkar inte ha någon bra effekt på folk, men Messi känns given då han än så länge inte skapat några rubriker + att han alltid föregår med väldigt gott exempel på fotbollsplanen.

Vad längtar du till: Första hållplats i längtar - Rise Against 19 mars!!

Har du bra vänner och äkta vänskap: I överflöd, nästan.

Vad använder du för schampo: Ett priceless Fructisschampo (åh varför de?? jo, det är köpt på Ö&B)

Hur gammal är du: 20 hela och ett halvt

Tycker du om någon just nu: Man tycker väl om folk mest hela tiden?

Gröna eller röda äpplen: Röda va? Betalar gärna inte för bekämpnings- och impregneringsmedel om det ska ner i systemet.

Gillar du golf: Jag är för rastlös för golf.

Vilken tid gick du upp idag: På exakten kvart i sju.

Har du sovit i din egen säng inatt: In my very own elsäng, yes!

Har du strumpor på dig nu: Ja och jag hatar det. Vill ha sommar och va barfota.

Är det okej att gråta: Hemskt mycket okej.

När grät du senast: En liten skvätt förra veckan när jag läste mitt eget inlägg om Zorro.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: När dagen då jag vinner en miljon kommer så ska jag svara på den frågan.

Bär du glasögon eller linser: Under synundersökningen till körkortet sa optikern att jag hade syn som en hök... nej alltså!

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Finns det märkeslösa kläder bortsett från de man syr själv? Ne, precis.

Har du piercingar: Sex strycken

Har du tatueringar: Fyra stycken

Vill du gifta dig: Alla har vi väl drömt om vårt bröllop, så självklart. Gärna igår!

Vill du ha barn: En liten pojke ska jag ha. Sen om det blir en liten pojke till gör inget. Inte en liten flicka heller.

Solar du ofta: På sommaren försöker jag sola varje vaken minut.

Är du bra på att laga mat: Det tar sig, nu när man måste göra det själv. Men bra vill jag väl inte kalla mig.

Är du flygrädd: Inte speciellt...

Hur vig är du: Så pass att jag kan klia mig själv på ryggen med tårna och käka banan ur rumpan.

Är du musikalisk: Jag stämmer inte gitarrer efter öra men musik är ett stort intresse.

Vad dricker du helst när du är törstig: Bara vatten som funkar för att göra mig otörstig.

Vilken är din favoritglass: En varm sommar dag är det ingen som slår Twister.

Tror du på ett liv efter döden? Jag tror ingenting, den som dör får se.

Tycker du om sushi? En Mamma Sushi utan tofu och ägg och med två lax istället!

Vad äter du helst när du ser på film: Någonting som tar lång tid att äta.

Har du tandläkarskräck: Rädd för kostnaden, ja. Självaste tandläkaren, nej.

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Helt klart morgon. På kvällen räcker det att jag sätter mig skönt i soffan så sover jag fem minuter senare.

Vilken ögonfärg har du: Grön

Har du någon gång gråtit dig till sömns: Ja, och jag tror att det var när mamma och pappa nekade mig att följa med Christian och alla kompisar till Hultsfred när jag var, typ, 15.

Biter du på naglarna: Nej, det behövs inte. Dom går av av sig själva, skitnaglar.

Röker du: Jag har hållt i en cigg en gång och skäms över det.

Hur ofta tränar/motionerar du: Jag tränar måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och söndag.

Senaste låt du hörde: Flogging Molly - What's left of the flag

Hon är inte bara snygg...

... hon har körkort också!! Envis som få och tjurskallig som ingen annan vände hon det negativa till något positivt och bajsade förarprövarna rakt i ansiktet. Don't mess with Matilda the Rosberg. Nu har jag, precis som med Sofia, arkiverat din anmälningsblankett, tagit bort dig från elevlistan på datorn och lägger här med ditt utbildningskort i högen för "godkända elever". Hemsidan är uppdaterat och längst upp i "Grattis till körkortet-listan" står det "Gott slut på veckan i form av ett körkort till Matilda Rosberg, GRATTIS!". Allt detta har jag gjort med stolthet, glädje och ett uns av sorg då ditt sällskap här på jobbet är ett minne blott. (Nu lär vi ju ses ett antal gånger i veckan i alla fall så vi behöver inte utveckla det här till något töntigt avskedsinlägg.) Men grattis som fan Matilda Mattan Rosberg, det finns ingen jag unnar det här, mer än dig.

Suntown crew gör fjällen

Det var den sportlovsveckan det och hur mycket ledigt har jag haft? Jo, två dagar - lördag och söndag. Det tackar jag för men jag hade faktiskt föredragit att spendera den här veckan uppe på Foskvallen ihop med värdens bästa Sunown Crew. Precis som förra året. Det kan ju ha varit jordens mest lyckade skidsemester. Basti har ju inte dirket lindrat min längtan till Idrefjäll med sina bildbomber fyra inlägg i rad. Och vad är det då som hindrar oss från att åka? Jo, nya bostadsrättsägare, fattiga studenter och Rise Against. Vi får helt enkelt satsa helhjärtat på nästa år i stället med planeringsstart nu.

Foto: Helbild

Tja, jag hittade en skitlång lista...

... och när jag hade svarat på alla frågor och sen sparade var texten svart och gick inte att läsa. Det är andra gången jag försöker. Nu bajsar jag på den, bokstavligt talat. Fuck you jävla kuklista som tagit upp hela min eftermiddag.

Sisters in arms

Det finns vänner, det finns bra vänner och så finns Lovan - vapensystern från gymnasiet. Idag drog vi vapen igen efter ett halvårs brake. Hur jag vet att hon är en sann vän, the "cover me, I´m going in" eller "I got your back"-kind of way, är att oavsätt hur lång tid det går mellan varje gång vi ses så är det ändå som att tiden stått still. Samma ironi, samma kassa skämt, allt är samma, precis som i skolan fast utan böcker. True sisterhood!

Det var en gång...

I natt har jag fått känna på hur det känns att vara en orolig förälder. Ozzy, som bara vågat sig ner för trappan hemma och över till grannarnas tomt fick för sig att inte komma tillbaka när jag öppnade dörren. Det har han nämligen gjort varje gång hittills, kommit springade så fort vi öppnat dörren och han har inte varit ute mer än 3 minuter åt gången. Men klockan 23:00, efter att ha varit ute i nästan en halvtimme? Bara borta.

Jag stod på trappen och ropade i några minuter. utan resultat klädde jag på mig, tog en liten ficklampa och gick ut och började leta. Med tanke på hur rädd han varit alla andra gånger han varit ute kunde varken jag eller Christian tänka oss att han hade begett sig någon längre bit från huset. Christian kom ut efter tio minuter och började leta han med. Och där gick vi som två fån i mörkret och letade efter en svart katt.

Efter nästan en timme gav vi upp, antog att han blivit rädd, gömt sig och att han skulle komma när han kände sig redo. Men att gå och lägga sig och låta Ozzy vara ute hela natten var uteslutet så jag ställde klockan varje timme hela natten för att gå upp, öppna dörren och hoppas att han skulle trycka in sin söta nos. Klockan 01:00 - ingen katt. Klockan 02:00 - ingen katt. Klockan 03:00, ingen katt. Klockan 04:00 - ingen katt. Klockan 05:00 - KATT!!! Jag har nästan aldrig känt mig så lättad när jag öppnade dörren, utan hopp, och så strök han in som om inget hade hänt. Han gav mig ett litet nonchalant "mjaaau", ungefär som "jajajaja, jag är hemma nu!" och sen satte han sig och käkade. Jag svarade, inne i huvudet, något i stil med "Vart har du varit någonstans?! Mamma har varit sååå orolig!". Sen klappade jag honom, kramade honom, pussade honom och gav honom massa mat. Sen somnade vi och sov gott i alla våra dar.