Även lilla Vallentuna levererar ibland...

Det var en minst sagt actionfylld morgon i Vallentuna. En maskerad man/kille fick för sig att knivhugga en annan kille i ryggen x antal gånger precis utanför Vallentuna gymnasium. Killen blev hämtad i ambulanshelikopter. Ambulanshelikoptern bytter ut mot polishelikopter som cirkulerade runt i området och polisbilar spärrade av alla in/utfarter till Vallentuna. Busstrafiken, linje som ersättnings, stoppades, alla elever på Vallentuna diverse skolor "låstes" in (fick ej lämna skolorna) och där satt jag på trafikskolan, mitt i allt kaos och förskte agera lugn och oberörd. Det var svårt, fruktansvärt obehagligt när det händer så nära. Allt blir så påtagligt och verkligt då.

En sak jag nu stör mig på är att folk helt plötsligt skäms över att vara Vallentunabo och Vallentuna gymnasium smutskastas. Varför ska vi Vallentunabor skämmas och vad har gymnasiet med saken att göra? Offret är inte från Vallentuna och den misstänkte gick inte på skolan. Händelsen råkade ske i Vallentuna, av en händelse utanför Vallentuna gymnasium, men det hade lika gärna kunnat hända någon helt annan stans. Vi kan väl inte rå för att folk från andra kommuner kommer hit och gör upp? Det är obehagligt och tragiskt oavsätt vart det händer och det hjälper för fan inte att skämmas och klaga. Skärp er!

Snart femtio, må du leva uti hundra!

Idag är det bara ett år kvar till femtio, men innan vi börjar räkna ner till det ska vi fira fyrtionio. GRATTIS ÄLSKADE PAPPA PÅ 49ÅRSDAGEN

Helgsummering i många ord

Och så var det måndag igen. Helgen, mycket bra sådan, började med en mycket trevlig och sofistikerad avslutningsmiddag med fotbollslaget där vi fick tacka och blev tackade för den gångna säsongen. Tränarna och ledarna blev bortskämda med gift cards på Melanders och fina tacktal. Vi fick fula tränings/sov-tshirtar samt värmande ord från tränarna. Några spelare hade stuckit ut lite extra den här säsongen - Årets motor, årets ledare, årets utveckling, årets bästa och så den viktigaste utmärkelsen av dom alla: Årets viktigaste, som jag tackar ödmjukast för att jag blev tilldelad. Det känns mäktigt, ansvarsfullt och som någonting jag måste leva upp till under nästa säsong (Kalle, utan två s, ser du?) och det kanske är därför jag känner mig så otroligt taggad inför träningarna som drar igång med start ikväll. Ny tränare, ny glöd, ny glädje - kan inte bli annat än bra! Kvällen avslutades hemma hos Lina där vi pimplade en härlig blandning av öl, vin och starkglögg och lyssnade på hårdrock (när jag och Manda fick välja). Det dansades, det pratades och jag kan ärlig säga att jag inte skulle byta ut mina lagkompisar för något i världen.

I lördags var det jul som stod på schemat, all the way. Dagen inleddes med pepparkaksbak hemma hos Siv och Lennart (svärmormor och svärmorfar) där det var stojigt och härligt som alltid när den relativt nya sidan av släkten (christians sida alltså) träffas. När vi är som flest är det de åtta kusinerna Asp/Lind, vi respektive som är fyra + generationen föräldrar på fyra pers och sen generationen morföräldrar på två. Vad blir det, allt som allt 18 personer? Nu var vi inte 18 utan 10 i lördags men det räcker gott och väl när alla ska käka deg, baka specialkakor, sabba för varandra, retas och fika. Jag älskar det!

Efter bakkaoset åkte jag och Christian vidare till nästa kaos - Arninge centrum - för inhandling av julgrejer (adventsljusstakar, gardiner, dukar, pynt, ljus bla bla bla) och vi var inte dom enda. Löningshelg och första advent knackade på dörren, men det var bara att trängas och köas på. Hem kom vi tillslut, 1000 kr fattigare men massa julgrejer rikare. Det blev julmusik och pynt/städning för fulla glöggmuggar tills Chrille bjöd på middag uppe på Stenby. Åt köttfärssås och spaghetti tills jag somnade - bokstavligt talat. Avslutade kvällen hemma i soffan gråtandes till både Idolrepris och Så mycket bättre för att sedan nattfika med Malle.

Söndag, första advent och regnet öste ner. Stämning - absolut. Jag och Christian bjöds på adventsfrukost hemma på Framnäsvägen med risgrynsgröt och en jävla massa mackor. Vi fördrev resten av dagen i soffan fixandes med ny hemsida till jobbet och 1a advent avslutade med middag hemma hos mamma och pappa. De bjöd på en av mina favoriträtter + hemmagjord glass med pepparkaka och citron - min mamma kan hon! Slutet gott allting gott.

#tjusningenmedvalp

#tjusningenmedvalp är min egna hashtag på twitter där ni kan följa mina fram- och motgångar med Diesel. Diesel är, för er som inte vet, min nu sju månader gamla amstaffvalp. Det ni främst kommer att få läsa om just nu är motgångarna då hon precis gått in i den värsta valpperioden - trotsåldern. Dessvärre är det inget hon går igenom på några veckor utan vi (jag, christian och alla andra i hennes närhet) får stå ut till sensommaren nästa år. Sen att hon är den klart mest envisa sortens hund gör inte saken lättare för oss, men ju hårdare arbete man lägger ner nu desto bättre hund kommer hon att vara när hon mognat.

Igår var den värsta dagen hittills. Till att börja med hade hon och jag ett 20min långt mind war i spåret för att hon vägrade ligga på kommando. Det slutade med att jag, efter 20 minuter alltså, fick brotta ner henne och sen tvinga henne att ligga kvar tills jag sa att hon fick resa sig. Under dessa 20 minuter stod vi mitt emot varandra och tittade åt varsitt håll. Ingen tänkte ge sig. Men är det något jag lärt mig gällande denna ras så är det att man måste vara otroligt konsekvent och inte låta hunden komma undan med något. Dagen fortlöpte som vanlig: hon slaktade sin bädd på jobbet, välte ut papperskorgarna så jag fick plocka upp chefens äckliga snusar från golvet, ylade när jag försökte prata i telefon osv osv.

Fick mig ett litet break när Christian kom och hämtade henne och kunde andas ut den sista timmen på jobbet. Åkte sedan hem och var, efter denna timmes rast från hunden, uppriktigt glad över att se henne igen, hemma, och det första hon gör är att skalla mig till näsblod medan jag försökte knyta av mig skorna. Glädjen över att se henne rann av mig i samma takt blodet rann ur näsan. Men oavsett hur jobbig hon än är just nu, och hur mycket jobbigare hon faktiskt kan bli så älskar jag henne ändlöst och vi kommer att slita igenom den här fasen för att sedan kunna glädjas resten av hennes liv åt hur fantastisk hon är. För hon kommer att bli just det - en fantastisk hund.

En redan förlorad debatt

Aschberg i Radio1 10:00-12:00 kan ju vara guds gåva till oss som dör av tristess på ett kontor. Så jävla bra, så jävla vasst, så jävla grovt och emellan åt så jävla kul. Aschberg är ju kungen själv på motargument och att få sista ordet. Sjuk underhållande trots de, faktiskt, så allvarliga och tragiska ämnen som tas upp och debatteras i programmet.

Igår blev vi mest bara upprörda här på jobbet då programmet gästades av en politiker i det nya, så kallade partiet, Naturdemokraterna som utnämner sig för att vara landsbygdsbefolkningens röst mot vargarna. Dom är alltså för att det inte ska finnas några vargar i Sverige och menar att Riskdagen inte borde ha rätten att bestämma något i detta ämne utan att det är dom drabbade på landsbygden som borde få fatta besluten. Chefen var så arg att han ringde in till programmet och konfronterade politikerfittan som satt där och försökte hävda sig. Chefens argument "Ska vi ta bort allt som kan vara farligt?" för i så fall finns det betydligt mycket farligare saker i vårt samhälle än en varg. Kärringen menade att vargen kostar samhället för mycket pengar. Vad fan gör inte alla våldtäcksmän, pedofiler och mördare som sitter i våra fängelser då? Vargen dödar i värsta fall ett sällskapsdjur, våldtäcksmännen, pedofilerna och mördarna förstör livet för inte bara en utan massor av människor. Var klämmer skon här?

Inte nog med att kärringen lägger tid på ett sånt litet problem som vargar så idiotförklarar hon sig själv än mer när hon i en mening säger "Vi ska inte utrota vargarna..." för att i nästa utbrista "Det ska inte finnas några vargar i Sverige!" Hur har hon tänkt sig att vi ska bli av med de ca. 220(!!!!!) vargar vi har i Sverige då?
FAN vad irriterad jag blir på rädda människor. Det är väl bara att vi anpassar oss till vargen precis som vi anpassat oss till allt annat. Sätt upp elstängsel runt boskapshagarna och håll hundarna kopplade. Svårare än så är det inte. Ska vi ta bort ett av de häftigaste djur vi har i Sverige för att de blivit närgångna i (kanske) brist på mat eftersom vi svenskar är sådanna stora fans av jakt och skjuter bort allt som vargen lever på? Känns inte riktigt rättvist.

Lägg ner debatten, Naturdemokraterna, den är förlorad innan den ens börjat.

Vi kryper närmre och närmre onsdag, nu är den så nära att jag nästan kan ta på den. Jag blir lite småpirrig i magen när jag tänker på det. Det kan inte bli annat än en bra kväll med två av de absolut finaste och bästa tjejerna, sushimiddag, säkert lite shopping och framför allt Breaking Dawn. Nu börjar Kalles visdomsord kännas bra på riktigt - Vi har vår del av kakan kvar. SO EXCITED!

Ni behöver inte undra, förklaring kommer här. Eftersom Markim Orkesta bara hade en bild på sin logga på google som var bra var jag tvungen att redigera storleken på den för att den ska passa på trafikskolans hemsida. Och eftersom bilden måste finnas på en internetadress så får den helt enkelt ligga här. Jag gör ingen som helst reklam för förening och står inte bakom dom någonstans.

Tack och hej

Blodsbanden är de starkaste

Det finns för- och nackdelar med att bli vuxen. Nackdelarna känns betydligt fler men en fin fördel som jag noterat är att åldern slutar spela roll. Man skiter i om folk är äldre eller yngre, man bara umgås och har kul ihop.

Ett exempel är min lillsyster som jag aldrig "umgåtts" med förut, förutom när det bara var hon och jag. Idag umgås hon med mig och mina vänner och jag umgås gärna med hennes. Och för att inte tala om kusinligan den äldre - jag, Erika och Jenny - som förut bara varit kusiner. Träffats på diverse födelsedagsfiranden och de gånger Jenny varit barnvakt åt mig och Erika. Nu står vi här, många år senare, klokare och mognare med insikten om att vi faktiskt är lika på fler sätt än bara till utseendet.

Vi umgås som att vi varit bästa kompisar för alltid, pratar om allt mellan himmel och jord (sist var det mest bara kräks och bajs...) och skrattar oss till andnöd. Vi har setts fler gånger de senaste månaderna än vad vi gjort under hela vår uppväxt (major överdrift här, en liten kryddning av verkligheten för att få effekt) och jag är så glad över att man kommit till det stadiet i livet där man kan umgås på samma nivå trots åldersskillnaderna. Jag och Erika är inte längre 11 och 7 i Jennys ögon, (vilket vi var ända till jag fyllde 18, typ) nu är vi samma, lika.

Vi har nu planerat in vår tredje kusinkväll sen augusti, vilket är ett jävla mirkel med en som går i skolan och två som jobbar arslerna av sig. Snart är det alltså dags igen och jag längtar redan.

Love you

Alla flickor utom jaaaaaag...

Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?
Det var alldeles för länge sen vi sågs, jag vet. Men det råkar vara så att det varit kaos på jobbet, av mer än ett skäl. Diesel är ett annat namn för kaos också, hon kräver min fulla uppmärksamhet i stort sätt alla vakna timmar. Sen är det två kaos till som cirkulerat runt mig de senaste dagarna, sånna där hemliga kaos som man bara teasar om, men inte mer än så. Kort och gott, för mycket kaos för att finna ro till detta. Men nu sitter jag här, i sinnesro efter att ha löst de delar av kaosen som jag kan påverka och känner mig allmänt nöjd. Nöjd över allt utom följande

Igår var dagen/kvällen då alla flickor världen över satt bänkade på diverse biografer och skrek till Jacobs bara överkropp och suktade efter Edwards läppar. Alla flickor fick uppleva den där pirriga nykärskänslan, alla flickor fick bevittna bröllop där alla önskade att de var bruden. Alla flickor utom jag. Och vad gjorde jag då? Jo, jag satt i möte, helt klart mer givande än att gå på premiären av Breaking Dawn. DAMN IT KALLE. Hon gottar sig i Berlin och lämnar mig och Malin här hemma med "alla som sett Breaking Dawn" och försöker trösta med ett "nu har alla ätit sin bit av kakan medan vi har våra kvar". Det kanske ligger något i det... Det är i alla fall bara sex dagar kvar till det är vår tur nu, sex dagar går skitfort och snart sitter vi där och har även vi ätit upp vår del av kakan.

Stenar mot pansarvagnar

Vet att dom flesta av er aldrig lyssnar på låtar man lägger upp i bloggen men jag önskar

att ni kunde ge denna trallpunklåt en ärlig chans. Den är fantastisk och jag älskar den!
Varnagel - Stenar mot pansarvagnar

Stenar mot pansarvagnar, strejker mot avskedningar, spjut emot gevär
Aldrig kunnat slåss med orden, alltid blivit av med jorden var jag än är

Påtvingad underordning, språk, kultur och livsåskådning, nationalitet
Föddes till ett liv i träldom, allt jag producerar stjäl dom, ingen värdighet

Jag är trött på att förstå, så trött på att se på
Har tröttnat på mig själv nu, är trött på att vara snäll

Nu spränger jag skiten, river ner och bränner upp,
Jag mördar dom som mördar i en väpnad kupp
Det spelar ingen roll nu om jag lyckas eller ej
Kan jag inte spränga makten kan jag alltid spränga mig

Bönder mot karoliner, magiker mot skogsmaskiner, sånger mot krig
Alltid varit exploaterad, i underläge kontrollerad, jobba och tig

Det har gått för långt nu, jag är desperat
Jag ser bara rött nu, jag känner bara hat

Så nu raserar jag skiten som ni byggt I vår by,
Jag krossar alla fönsterrutor på en aveny
Det spelar ingen roll om jag får klövar, svans och horn
Kan jag ej rasera makten kan jag alltid rasera torn

Nu slår vi mot dom starka mot någon öm akilleshäl,
Hellre dö i blod nu än att leva som träl
Det spelar ingen roll nu om vi lyckas med vår sak
Kan vi inte slå oss fria kan vi alltid slå tillbaks

Fuck off, ni förpestar alla mina arbetsdagar!

"Välkommen till Trafikverkets kundtjänst för förarprov.

Just nu har vi tekniska problem, väntetiden kan därför bli längre än vanligt.

Just nu är det många som ringer till vår kundtjänst och alla våra köplatser är upptagna. Vi ber er återkomma senare."

Screw you säger jag bara! Är lagom less på er kassa service, ert sega bokningsprogram och era äckligt långa telefonköer (när man nu får en plats) och som grädde på moset har ni nu ställt in alla förarprov fom idag och en vecka framåt.

Här jobbar man inte för att kunderna ska vara så nöjda och välbemötta som möjligt utan personalen går på provision - ju fler man gör irriterade och besvikna under en dag, desto högre lön.

Femte året i rad, sjätte gången i karriären

"Sverige är ett land där vi firar jul i december,

midsommar i juni och varje november ger vi Zlatan en guldboll"

- Jonas Gardell

Ett litet steg närmare

Nu är biljetterna bokade och betalade. Det är lite drygt två veckor kvar och jag blir nervös bara jag tänker på det. Nej, vi går inte på premiären för min twilightsoulmate har bestämt sig för att dra till Berlin under premiärveckan så vi får helt enkelt vänta. Men har man väntat så här länge kan man vänta några dagar till. Breaking Dawn med Kalle och Malle - kan nog inte bli mycket bättre. Salong 3, den 23/11 klockan 21:15 i Kista - kan knappt bärga mig!

Kom hem nu!

Babe, det är helt okej om du står innanför dörren när jag kommer hem men jag förstår om du inte gör det. 

Saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig älskar dig. 

Minns du? :P

<3

congratulations zombie boy!

Förra veckan gifte jag om mig, den här veckan tänkte jag byta ut mitt frikort. Tidigare frikortet var Gerard Butler (god bless your face and your body) men äran att få vara mitt frikort går nu vidare till en ganska otippad herre. Ni kommer säkert tro att jag är sadist eller något men ni måste hålla med om att det är något sjukt sexigt över honom. Dessutom gömmer det sig något vackert under bläcken. Han känns spännande och farlig och skulle säkert bjuda på något man aldrig skulle få uppleva igen. Så, äran "Victorias frikort" går här med vidare till ingen mindre än alls vår Zombie boy - RICK GENEST.

Ett udda men extra utsökt ögongodis

viccantoria goes redhead

Och så blev det torsdag fortare än jag hann blinka. Ikväll är Christian påväg hem och enligt mina beräkningar, om allt går som det ska, ligger han bredvid mig i sängen vid 00:30, lääängtaar. Han har lovat mig en sked och det löftet är det bäst för honom att han håller. Fram tills dess blir det kvalitetstid med min älskade lillasyster som kommer och ska äta middag och färga mitt hår. viccantoria goes even more redhead, förhoppningsvis.