Det finns två typer av människor som jag tycker extra mycket synd om. Jag vet, det är synd om barnen i afrika, våldsoffer, bedragna, hemlösa osv. men ingen av dessa går under "två typer av människor" och det är ingen av dessa som det här inlägget går ut till. De två typer av människor som jag tycker extra mycket synd om är människor som är rädda för hundar och människor som inte gillar hundar.
De som är rädda för hundar är det oftast pga. antingen en incident med en hund eller av ren okunskap gällande hundar och deras beteenden och sätt att kommunicera. Jag tycker synd om er för att en incident, med en hund, har skrämt er för resten av livet och för att ni aldrig fått/vågat ta chansen att lära er att tyda och kommunicera med en hund. Jag har många hundrädda vänner och bekanta och jag vet att "det är ingen fara, han/hon är jääättesnäll" inte hjälper er ett dugg, men jag önskar att det gjorde det. Att ni vågade lita på oss hundägare när vi säger att våra hundar är det snällaste som vandrat på fyra ben. Vi skulle aldrig säga det om vi inte menade det.
Ni som träffat Buster, eller hört mig prata om honom vet att han är en vass och opålitlig liten knubbis och i hans fall brukar jag avråda folk från att hälsa, även om de mycket gärna vill, eftersom jag vet att han är oförutsägbar och kan idag hata en person han älskade igår. Detta gör jag för att jag är en god medmänniska och inte vill försätta varken Buster eller personen i fråga i en obehaglig situation. När jag då, i Diesels fall säger att folk gärna får hälsa och att hon är jätteglad och jättesnäll så är detta bara fakta. Hon skulle aldrig göra en människa något, möjligtvis pussas lite, och skulle jag mot förmodan ana oråd skulle jag aldrig släppa fram henne.
Detta önskar jag att ni hundrädda förstod för ni anar inte vad ni går miste om.
Många av de inte gillar hundar har nog även de ett finger med i ovanstående spel men till er som "tycker att hundar luktar äckligt" har jag inget att säga mer att det är synd om er för att ni förtjänar en hunds respekt.
Förklaringen till varför jag tycker så synd om dessa människor kommer här:
Ingen människa i världen kan ge er den kärlek och tillit som en hund ger er. De lägger sina liv i våra händer, älskar oss villkorslöst och de enda de kräver i gengäld är respekt. Att vi respekterar när de drar sig undan, respekterar när de inte vill leka eller gosa. Inte nog med all kärlek vi får av dem, så sprider dom en fantastisk glädje och ett obeskrivligt lugn. Ingen människa (förutom mamma) kan trösta som en hund. Att få grotta ner sitt söndergråtna ansikte mot mjuk päls och få tårarna bortslickade av en stor och varm tunga (nej, det är inte äckligt. dom är renare i munnen än vi!) är ovärderligt. Icke att förglömma i denna rad av lovord: Ligga sked med en hund en kall vinterkväll, där har vi grädden på moset. Det finns inget tvivel på att hunden är människans bästa vän. Här har du vännen som aldrig vänder dig ryggen, aldrig sviker dig. Som lyssnar oavsätt vad du har att säga, som behöver dig och skulle offra sitt liv för dig. En vän som följer varje steg du tar och som troget väntar på dig när du är borta. En vän som får dig att skratta, älska och leva. Om du på blodigt allvar har hittat alla dessa egenskaper i en männsika får du gärna dela med dig, den personen vill jag träffa!
Det går inte att sätta värde på en hund, jag och Christian har försökt men vi insåg snabbt att inga pengar, diamanter eller skatter i världen kan komma upp i samma värde som henne. Jag kan inte älska henne nog för att kompensera upp allt som hon ger mig. Jag saknar henne när jag sitter i vardagsrummet och hon ligger i sovrummet. Hon är så vacker att man vill gråta och så snäll, så lyhörd och så duktig att det inte går att sätta ord på min stolthet ibland. Visst, det är inte allt guld och gröna skogar, men jävelskap och långa nätter hör till de med, det är en del av charmen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund nu, utan Diesel, och jag hoppas att vi får många långa år tillsammans.
Det här är min bästa vän Diesel, vad heter din?
