Kanonkväll och mardrömsnatt.

Igårkväll var en bra kväll. Vi hade fotbollsträning, jag hade med mig mosterskyddet men intalade mig att det fan skulle gå utan. Jag vill inte vara beroende av något jävla skydd som dessutom varken är skönt eller smidigt. Och hörrni, jag körde hela träningen, 100 %, utan skydd och utan problem. Det var en känsla jag har saknat och en känsla som jag behövde. Det finns hopp för mänskligheten! Eller för mig i alla fall.

Har nu, dessutom, fått namn och adress till stället som skräddarsyr smidiga skydd som låter musklerna jobba som vanligt av Patrick. Besökte hemsidan och det såg lovande ut, mycket lovande. Nu vill jag ju helst köra utan, men ska jag hjälpa knät så blir det med ett sånt här skydd - Bauerfeind, here I come.

Om igårkväll var en bra kväll så var inatt en natt från helvetet.. Ozzy (läs kattskrället) höll mig och Christian vakna från klockan 02:56 till ca. 04:00. Efter en halvtimme var jag så irriterad på hans jamande att jag klädde på mig, satte på honom koppel och gick ut. Vi kom inte längre än ut genom dörren förrän han tvärvände och såg skitsur ut. Jag kopplade låss honom, han jagade mina fötter, jag letade fram ett par öronproppar och körde dem så långt in jag kunde, han jamade högre. Om man ska vara understimulerad och sällskapssjuk, varför ska man vara det klockan tre på natten? Det värsta är att det här bara är början.

Jag har nog aldrig varit så trött som när klockan ringde halv sju men kostigt nog var Ozzys jamande mest bara gulligt på morgonen och jag pratade glatt tillbaka. Du får välja dina tillfällen bättre bara, kissen, så ska matte vara snäll och gosig tillbaka - promise!

Erica Hjalmarsson på en tårta, tack!

Bara för att de var så stört snygga, och för att jag behöver en bildadress till hemsidan.

bildbomb

 Från en morgonpromenad i Lindholmen

Fresh Prince in Lindholmen

Med man ur huset blev det tjejkväll för hela slanten igår. Första officiella inflyttnings"festen" som blev väldigt sansad med hämtmat och vatten, med undantagen Elina och Johanna. Världens bästa tjejer hade med sig världens bästa inflyttningspresent i form av åtta uppläggningsskålar, viktigt att tillägga att de är ämnade för tacostillbehör (fixade dock i ordning min sallad i en nu ikväll, hoppas det är ok). Som om detta inte räckte gott och väl så hade Elina köpt de finaste shotglas jag sett. Jag höjer er härmed till skyarna, underbara vänner. Tack för en bra kväll igårkväll.

Idag är en seg dag. Christian är dålig och jag är dålig. Men samtidigt som det är en seg dag är det en stor dag. Kissen flyttade nämligen in idag <3. Som jag trodde så är han väldigt medgörlig och anpassningsbar. Han smög/ålade omkring de första 15 minuterna, nu går han omkring som att han äger stället. Han har gått på lådan, ätit och tittat i toan precis som att allt var som vanligt. Dock har han redan börjat ge antydningar på att vilja gå ut, efter sex timmar!! Han ska vara instängd i minst två veckor. Det här kommer bli tufft men det ska gå.

Holme som holme

Min kära kusin har hittat ny lya, på Kungsholmen. Själv har jag ju precis flyttat till Lindholmen. Jag hävdar att min holme är minst lika bra som hennes med vår Ica Närabutik, motionsspår och tågstation med förbindelse ända till Stockholm Östra (höra och häpna). Kusinvitamin kontrar med att hennes holme galleria, massa bussar, en tunnelbana, rålisparken, tre träningsanläggningar samt fyra olika matbutiker.

Hon har alltså en park - jag har milvis med skog och två sjöar.
Hon har fyra matbutiker - jag slipper välja för det finns bara en
Hon har tre träningsanläggningar - jag får frisk luft när jag tränar
Hon har bussar och tunnelbana + gångavstånd till allt - jag har buss, tåg och bil - 40 min till city
Hon har en galleria utanför dörren - jag har 10 minuter till Vallentuna centrum och Tjeja Faschion, TrampIn, Lyxx och Gengåvan.

Ledsen Jenny, men jag ser absolut inte varför Kungsholmen skulle vara bättre än Lindholmen.

Holme som holme - ingen skillnad

Att göra en svensk klassiker

Här börjar Göran! Göran? Ja det Görhan!

Den inledningen säger väl allt om Malin och Victoria 2004. Satan vad vi garvade och Christian och Chrille fattade ingenting. Det inte så konstigt heller för Göran är så intern som en Göran kan vara. Vi läste, skrattade, läste, garvade sönder, fick lite kramp i magen och läste vidare. Gamla citat, fula dagboksinlägg, DIKTEN och att-göra-listan. Vi ställde inte direkt höga krav på oss själva 2004. "Köpa minst två bikinisar", "Ha klänning på skolavslutningen" eller "Träna när vi inte har något att göra" känns ju inte direkt svårt att uppnå, och ändå hade vi inte lyckats med något av det.

"Sova på golvet", "Viccan ska få ihop det med Aspen", "Åka skateboard" och "Äta mellis den 12/2 (typ)" däremot - Mission Completed. Hittade några mål som vi skrev då, 04-05, som ännu inte är uppnådda men som vi tänkte ta tag i nu: "Gå sträckan Lindholmen-Vallentuna", "Cykla till Täby Centrum" och "Gå på konsert". Vi la även till ett mål och det är inte så nådigt - "Köra en svensk klassiker"
För er oinsatta som inte vet vad en svensk klassiker är:

Engelbrektsloppet - 60 km skidor
Vasaloppet - 90 km skidor
Vätternrundan - 300 km cykling
Vansbrosimningen - 3 km simning, motströms
Lidingöloppet - 30 km löpning

Den rutan ska vi ha kryssat i nästa år annars blir jag besviken på oss!

Dags för en uppdatering, Göran?

Jag längtar hem, jag gillar "hemma". Jag vill vara hemma hela tiden just nu, hemma hos mig och Christian.

Igår fyllde vi kylskåpet och tack vare Willys klarade vi våran matbudget med god marginal. Willys är bra. Passade på att nåla upp alla gardiner när vi kom hem så nu är det i stort sätt bara att sy klart dom. Idag vankas det städning, det står sjukt mycket kartonger överallt, samt ett besök av Malleballe hoppas jag :). Göran, min och Malles jeansbeklädda gamla dagbok (typ) har saknat oss jättemycket och ligger nu i en låda och skriker efter att bli uppdaterad. Han har nämligen inte blivit nedkrafsad med strunt sedan 2005. Jeeesus (läs engelska, blir för löjligt på svenska) vad han har gått miste om saker, stackars Göran. Men om Malle nu kommer ikväll så är Görans väntan över.

Hemma

gästvägg

Före- och efterbilder är ju alltid kul. Men att fota tomma rum för att visa "före" känns meningslöst. Det är precis som efterbilden utan inredning. Jag ska dunka upp efterbilder så fort alla rum är så klara som de kan bli vilket varken blir ikväll eller den här veckan, tror jag.

Just nu är det bara en sak jag saknar hemma (det mesta finns ju men på fel plats) och det är Ozzy. Inget går upp emot lugnet och glädjen som djur skänker. På torsdag ska han chipmärkas hos vetrinären och på lördag har vi planerat att flytta honom. Det kommer bli jobbigt för kissen, men han är cool och anpassar sig säkert fort. Stackarn måste dock vara instängd två veckor först för att sedan vara ute i koppel de första gångerna, inte kul.  

Före- och efterbild på vår fula köksvägg kan jag bjuda på i alla fall. Vi bytte ut en äcklig, spygul vägg mot svart kritfärg. Vi tror på gästvägg istället för gästbok! Nå?

lycklig men konstig

Klockan är strax efter 15 och solen lyser. Jag har ätit 3 ordentliga mål mat de senaste 4 dagarna och sovit ett lätt räknat antal timmar. Jag har burit påsar och kartonger tills jag kräkts mentalt och städat utan en gnutta resultat. Jag har krigat på Ikea och frysit pga av dolda fel i värmepumpen (nu åtgärdade). Jag har snålat med färgen, spikat upp tavlor, måttat, damsugit, diskat, druckit mängder med kaffe och allt annat som hör flytta till ihop med världens bästa fästman, världens bästa familjer och världens bästa hjälpsamma Rasmus.

Jag är lycklig men känner mig konstig. Vardagen har vridits upp och ner och nya rutiner måste hittas.

Ikväll ska vi fylla kylskåpet så pass mycket som gemensamma kontot tillåter. Sen får vi se om energin räcker till något mer denna Alla hjärtans dag. 

En ny härskarinna

Arkiverade med glädje en speciell tjejs anmälningsblankett idag. Jag tog, med ett leende på läpparna, bort henne från elevlistan på datorn och la hennes utbildningskort i högen för "godkända elever". Uppdaterade hemsidan med ivriga fingrar, "Grattis till kökortet-kategorin" har fått en ny härskarinna. GRATTIS TILL KÖRKORTET SOFIA EK!

Min lilla familj

Tror jag börjar få flyttfeber. Det här steget är nog större än vad jag intalar mig själv. Inte steget att flytta ihop, jag och Christian har i stort sett suttit ihop sen 2005, utan steget att flytta över huvud taget. Känner mig nervös mest hela tiden, men för vad? Allt ansvar, alla utgifter, matlagning, disk och tvätt. Ingen mamma, ingen pappa, ingen syster.

En rejäl omställning är väl vad man kan kalla det, men det stora steget är jag redo att ta. På fredag sätter jag ner foten och påbörjar vandringen mot "vuxen på riktigt" tillsammans med man och katt - min lilla familj.

The time has come

Det börjar dra ihop sig, på fredag lämnar jag Bergvägen.



Liten blev stor

Världens bästa och snyggaste lillasyster gick och blev 18 år i lördags. Hur fan gick det till?
Jag tänker inte lägga ner min själ i att hitta svaret på den frågan utan finner mig i att tiden går alldeles för fort och att min babysister nu är vuxen.

Hur som helst så skulle hon firas och hon skulle firas ordentligt. Lördagen bjöd henne på kalas, presenter, god mat, gott att dricka, tågresa, limousinupphämtning i stan för vidare färd mot hennes favoritkrog (utan att ens ha varit där!) Ace. Ace bjöd på mest dålig musik, lite bra musik, god drink, gratis öl, massa dans, svett, många glas vatten och framför allt härligt sällskap.

Jag hade en bra kväll som avrundades runt 02:00 inne på Ace för att gå över i en mer helvetisk hemfärd med Ellinor och två apfulla av det manliga könet, inga namn nämnda. Klockan 02:40 hade vi lyckats ta oss fram till T-centralen. De två apfulla hade hakat upp sig på någon monockel och cigg i näsan och sinkade oss hela vägen till tunnelbanan. Utan dem hade promenaden tagit 10 minuter inklusive Donkenbesök. Hur som helst fick vi vänta på tunnelbanan i 20 minuter och på det byta till smockfull ersättningsbuss vid Tekniska. Vid Danderyd fick vi nog, då bussen dröjde 20 minuter till, och beställde en Taxi. Taxichauffören var finne och vi fick vapenbröderrabatt, eller, inte jag men de andra tre finnarna i bilen.Schyss-t!! Väl hemma 03:30 somnade jag bredvid en redan hårt sovande Christian. Så bra blev dåligt som blev bra tillslut.

Erika, 18 år och några timmar, stapplade in 06:00. Du är bäst.

På djurens planet

Animal Planet är kanalen som visar de absolut bästa programmen om de absolut mest godhjärtade männsikorna. I förrgår var Världsvetrinären och hjälpte en klinik i Indien. De höll just på att prova ut en ny benprotes till en elefantunge som klivit på en landmina. Igår sprang turister för sitt liv från ett pandareservat, vid ett berg, under en jordbävning. Pandaskötarna sprang för sitt liv mot reservatet och in i rasmassorna för att rädda pandorna. Folk som lägger ner sin själ i och riskerar sitt liv för att hjälpa djur är fina männsikor. Det skulle finnas fler av dem!

Myserious man

Det är någonting med den här killen som väcker fjärilarna i min mage till liv - varje gång jag ser honom. Vem är han?

 

Jo, han är min fästman. Nästa vecka är han även min sambo.

Blir måttligt glad på mig själv när jag inser att jag glömt att äta. ILLA! Var på gymmet och pumpade ur mig alla krafter och sedan var planen att jag skulle duscha och göra mig i ordning på IP för att åka dirket till jobbet och äta här. Allting gick enligt planen fram till jag kom till jobbet. Nu har det gått två timmar sen jag tränade och allt jag fått i mig är en gainomax och vatten. Luchen är räddaren i nöden, men han kommer lite för sent. Kan inte kroppen börja auto-mata sig själv så jag slipper tänka på det?

Fan ta mig!