Tror jag börjar få flyttfeber. Det här steget är nog större än vad jag intalar mig själv. Inte steget att flytta ihop, jag och Christian har i stort sett suttit ihop sen 2005, utan steget att flytta över huvud taget. Känner mig nervös mest hela tiden, men för vad? Allt ansvar, alla utgifter, matlagning, disk och tvätt. Ingen mamma, ingen pappa, ingen syster.
En rejäl omställning är väl vad man kan kalla det, men det stora steget är jag redo att ta. På fredag sätter jag ner foten och påbörjar vandringen mot "vuxen på riktigt" tillsammans med man och katt - min lilla familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar