Kanonkväll och mardrömsnatt.

Igårkväll var en bra kväll. Vi hade fotbollsträning, jag hade med mig mosterskyddet men intalade mig att det fan skulle gå utan. Jag vill inte vara beroende av något jävla skydd som dessutom varken är skönt eller smidigt. Och hörrni, jag körde hela träningen, 100 %, utan skydd och utan problem. Det var en känsla jag har saknat och en känsla som jag behövde. Det finns hopp för mänskligheten! Eller för mig i alla fall.

Har nu, dessutom, fått namn och adress till stället som skräddarsyr smidiga skydd som låter musklerna jobba som vanligt av Patrick. Besökte hemsidan och det såg lovande ut, mycket lovande. Nu vill jag ju helst köra utan, men ska jag hjälpa knät så blir det med ett sånt här skydd - Bauerfeind, here I come.

Om igårkväll var en bra kväll så var inatt en natt från helvetet.. Ozzy (läs kattskrället) höll mig och Christian vakna från klockan 02:56 till ca. 04:00. Efter en halvtimme var jag så irriterad på hans jamande att jag klädde på mig, satte på honom koppel och gick ut. Vi kom inte längre än ut genom dörren förrän han tvärvände och såg skitsur ut. Jag kopplade låss honom, han jagade mina fötter, jag letade fram ett par öronproppar och körde dem så långt in jag kunde, han jamade högre. Om man ska vara understimulerad och sällskapssjuk, varför ska man vara det klockan tre på natten? Det värsta är att det här bara är början.

Jag har nog aldrig varit så trött som när klockan ringde halv sju men kostigt nog var Ozzys jamande mest bara gulligt på morgonen och jag pratade glatt tillbaka. Du får välja dina tillfällen bättre bara, kissen, så ska matte vara snäll och gosig tillbaka - promise!