Det finns för- och nackdelar med att vara en så pass frisk människa som jag är (peppar peppar ta i trä!!!). Fördelen - jag är i stort sett aldrig sjuk, max en gång om året. Nackdelen - det krävs inte mycket för att sänka mig när jag väl når detta "en gång om året".
Började känna mig seg redan efter matchen i lördags med sprängande huvudvärk. Kräftskivan, som får bli ett separat kapitel, botade dock en del av hängigheten i lördags. Vaknade söndag morgon, ännu lite mer hängig men tänkte att det nog mest hade med det åtta timmars passet på macken, som väntade, att göra. Sov sedan oroligt hela natten till idag och när klockan väl ringde kände jag mig som en krigsskadad afghanistansoldat - tjock i halsen och snorig, ingen feber, men som sagt krävs det inte mycket för att jag ska känna mig liten och svag. Fick order från tränarPatrick (tränarPatrick, chefPatrick och pappaPatrik, många Patrik är det!) att knarka Dvitamin och dricka te med ingefära - hans personliga huskur mot allt (förkylning, cancer, ryggskott, njursten, muskelinflammation). "Äh, det bara sjuta i sig en jävla massa Dvitamin så é man på banan igen!!". Dvitamin och iläggssulor är lösningen på alla världens problem ;D Jag får väl helt enkelt lita på hans ord, eller bara vänta ut det. Känner jag mig själv och min kropp rätt mår jag nog bra imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar