Vi lättar från marken

Tänka sig vad lite D-vitamin och klorofyll kan göra, jag blev sprudlande lycklig på lunchpromenaden. Sommarglad valde jag att gå rakt över den gröna ängen i stället för runt den (jag behöll skorna på idag, ja, men inte länge till). Buster premiärbadade på riktigt (har råkat ramla i några gånger sista tiden) och hämtade en pinne ute i vattnet inte mindre än fyra gånger och han blev lite mer sprallig för varje gång. Sista gången hade han halkat ner från sin avsatssten, ner i vattnet, innan jag ens kastat pinnen.

Det är sommar i sinnet och långhelgen nu gav en indikation av semestern. De där fyra, kravlösa veckorna när man bara är. Är så less på att passa tider, stressa och ta ansvar. Ge mig vecka 27, sol, bad, ledig sambo, lediga vänner, grillkvällar, iskall öl, värme dygnet runt, landet, road trip, festival och massa jävla lycka, tack! Jag ser till och med fram emot svettattackerna på nätterna, insekterna, varma bilar och myggbetten. (Försökte för mitt liv komma på fler "nackdelar" med svensk högsommar men det går inte!).  Mellan maj och september klagar jag inte på att jag bor i Sverige. Nu tar jag min blöta hund och går ut och sätter mig, auf wiedersehen!

My first, my last

Alla söker meingen med livet, jag har hittat min.

Whatcha gonna do when they come for you?

Hur bra helg ni än har haft så var min bättre! Allt har varit så härligt spontan, mysigt och galet. Vädret har varit perfekt, grillarna har gått varma och öl har varit gott för första gången. Den här påskledigheten kommer jag att kunna titta tillbaka på som ett av mina bästa vårminnen. Det finns dock ett litet minus i det hela och det var att Malin lämnade oss för jobb på Robinson i Filippinerna. Litet minus för oss alltså, stort plus för henne i både bränna och kassa. Min/vår helg blev helt enkelt en manifestation för "Borta är bra men hemma är bäst".

Ozzy, tills döden skiljer oss åt!

Anthony Kiedis har varit mitt sällskap på jobbet de senaste dagarna. Inte Tony i egen hög person då utan hans självbiografi "Scar Tissue" (nästan i egen hög person, kan bara inte peta på honom).

Det verkar vara en genomgående trend hos gamla rockstars att skriva en bok och alla har de det genomgående temat: Trasig bakgrund och droger. Är det så man blir rockstar? Ser till att man har en så strulig uppväxt som möjligt för att sedan knarka sönder sig själv för att slutligen bli ASkänd och ta någorlunda tag i sitt liv? Har nämligen alltid undrat... Och vad vill dom egentligen säga med dessa böcker? Jag hoppas att budskapet är "Vill man något kan man nå dit bara man tror och kämpar" och inte "Tro mig, jag hade det värre än dig! Jag råkade bli känd och sitter nu på massa miljarder i ett fint hus men jag lider lite än - inombords!". Hur som helst är det underhållande läsning och Tonys historia är fantastisk (om man nu kan kalla en pojkes, som började knarka när han var 10, uppväxt för fantastisk). Allt det han hade sett och upplevt när han var 12 är jag inte ens i närheten av än och hans berättelser är faschinerande och skrämmande.

Det jag reagerat starkast på, so far, i boken har varken med hans tidiga missbruk eller tillvaro under uppväxten att göra. Utan det handlar om en liten kattunge som var Tonys enda vän ett tag. Följande text får mitt hjärta att brista:

" Han blev min lille vän, men ibland brukade jag skälla på kattungen, av det enda skälet att få utöva makt över honom. Under en sån straffpredikan började jag slå kattungen i ansiktet med fingrarna. Inte livsfarligt på något vis, men det var en aggressiv handling, och underlig, efter som jag alltid tyckt om djur. En gång slog jag kattungen för hårt, och han bet sig i läppen så att en bloddroppe kom fram. Jag blev alldeles till mig, och började avsky mig själv intensivt för att ha gjort illa det där lilla djuret, som förblev tillgiven också efter den händelsen." 

Jag vet inte varför det är det här som gör ondast i mig. Här beskriver han sin tragiska uppväxt med droger, slagsmål, skolbyten, splittrad familj etc. och det som berör mig mest är att han knäpper till en katt. Men i min värld rör man bara inte djur, de oskyldiga, försvarslösa små liven. Vill bara plocka ut den här kattungen ur boken, blåsa på läppen och sen vagga den i min famn tills den spinnande somnar. Alla djur är heliga för mig, jag gillar inte alla, men jag gör dom inte illa för det! Det fina i denna fula historia är att katten fortfarande är honom tillgiven. Det är det vackraste med djur, de förlåter och glömmer. Men det är inte alltid till deras fördel, även den mest misshandlade hund är nämligen sin husse trogen och älskar honom mer än allt medan husse fortsätter slå.

Här med förnyar jag mitt löfte att älska alla mina djur (alla andra djur för den delen med) ovillkorligt tills döden skiljer oss åt. Amen

Helgen levererade...

Har egentligen ingen lust att skriva, men eftersom jag har några få trogna anhängare som suktar efter uppdatering så får man väl offra sig.

Helgen var en bra helg. Fredagen bjöd på party, jag och Malin hade bara bestämt oss för att det skulle bli fest så vi fixade det. Kanske inte världens mest tippade kvintett (senare på kvällen kvartett), men satans bra hade vi det med god mat, amaruola, öl, Encore, äckliga Afghanistansoldater och håriga rockers i latextights + skjuts hem från Encores entré till ytterdörren. Vad mer kan man begära av en fredag?

Lördag serverade 14-20 på Ica Lindholmen ihop med Therese, inget mer av det är värt att nämna. Efter jobbet for jag och Christian hem till mamma och pappa för grillmiddag och El Classico. Rasmus anslöt till det sistnämnda. Lite godisabstinens vid halvlek tvningade mig ner till centrum, men allt blir så mycket mer värt när man får köra fina bilar. En äldre Kia Sorento höll mig sällskap och vi tog en omväg på vägen hem. Den bilen vill jag ha i mitt påskägg pappa!!

Söndag förmiddag skänkte systerhäng med glass i solen för att sedan vridas upp i en mer spänd och fokuserad eftermiddag. Seriepremiär i divison tre, jag på en position så långt ifrån min vanliga som man kan komma (från forward till mittback). Det var länge sen jag var så nervös och ingen av oss visste väl vad det var vi skulle bli tvungna att tackla. Allt Patrick hade sagt var att Åkersberga var jävligt bra och att de legat topp 4 i division 3 i 3 år. Vad gör man? Jo, ställer in hjärnan på att kötta sönder och nöja sig med att det inte blir tvåsiffrig torsk. Men ack så fel jag ställt in min hjärna, inte på köttbiten, köttade tills jag grät av utmattning och smärta i diverse kroppsdelar, men någon tvåsiffrig förlust var det inte tal om. Vi spelade jämnt och matchen kunde lika gärna ha slutat lika eller till vår fördel. Trodde aldrig att jag skulle vara stolt över en förlust, but here I am, stolt som tuppen över vår 1-2förlust. Vill höll jämn fart med ÅBK som är topptippade i år i vi har mycket att ge och hämta i divison 3. Nu är jag mer taggad än någonsin.

Sorg är fint

Har precis fördrivit lite tid med att kolla igenom pojkens hyllningsevent på Facebook. Det är fint hur en så tragisk händelse för folk samman, för en stund blir Vallentuna ett. Alla vet, alla känner, alla stöttar, bryr sig och sörger. Alla vill visa sin respekt, sitt medlidande, kompisar som totala främlingar. Jag är en total främling, jag hade aldrig hört talas om pojken men som tidigare nämnt, det går inte att låta bli att beröras, det finns för nära.

Den dagen jag lämnar jordlivet hoppas jag att någon gör en sån här fin låt till min ära jag kommer att skita blanka fan i om skaparen är någon som kände mig eller inte. Tanken är vacker och jag hade känt mig hedrad om jag hade fått äran att höra den också.

Älgpasta och harembyxor

Världens bästa Malin var här för en stund sen, relativt nyhemkommen från Barcelona. Hade beställt ett par harembyxor utan några högre förväntningar. Nog vände hon hem med ett par harembyxor åt mig men inte nog med det, dom var snygga som fan och jag fick dom. Hon är så snäll den där Malin. Jag börjar nästan känna mig bortskämd, har fått både älgpasta och byxor nu helt utan vidare. Måste bjuda tillbaka lite nu med start på fredag. Vi ska tydligen på spelning och då får jag helt enkelt stå för ölen (eller vad hon nu väljer att dricka, jag står nämligen för valfri dricka)

Vissa sår är för djupa för att läka

Sitter här, på min alldeles egna uteplats, bakis som få i solen och funderar över livet. Det här livet som vi ska ta vara på och leva ut till fullo. Livet som man söker meningen med eller väljer att dela med någon annan. Livet som man bara får en gång och antagligen aldrig igen. Jag älskar livet, mitt liv och alla andras liv som jag får vara en del av. Frågan jag ställer mig själv och er idag är: Vad är det driver en människa till att, på egen hand, avsluta sitt eget, knappt 15 år gamla, liv? Jag har själv inget bra svar på denna fråga. Den ångesten, ilskan, sorgen, modet(?) ett självmord kräver ligger utanför min vetskap och erfarenhet. Det är så tragiskt, sorgligt och en gnutta egoistiskt. Man avslutar ju inte bara sitt eget liv utan ställer till ett helvete i alla närståendes. Den känsla, vad det nu är som driver en människa till något sånt här, är ingenting mot det känslokaos man utsätter sina närmsta för.

Jag har försökt föreställa mig hur det skulle kännas om någon av mina käraste, närmsta skulle försvinna, för alltid. Bara tanken på att jag aldrig någonsin mer skulle få se dem ger mig sådan ångest att jag vill försvinna från mig själv. Jag lider, från botten av mitt hjärta, med pojkens familj och vänner och vill inte föreställa mig det som de går igenom idag och år framöver. Det finns för nära för att jag ska kunna blunda och låtsas som att jag inte bryr mig. Mina allra närmsta har gått igenom det här, jag är tacksam över att jag inte var född än. Det är över 25 år sedan men jag tror att pappa med föräldrar och bröder lider än. En förlorad broder, hämtar man sig någonsin? Vissa sår är nog för djupa för att någonsin läka.

En svag doft av party

Det som såg ut att bli en helt planlös lördag med TVspelande grabbar i soffan ser nu ut att bli en minst sagt trevlig lördagkväll i sällskap med fyra snygga brudar. Therese var mer än snäll och frågade om jag inte hade lust att följa med henne, Camilla, Sandra och Maria på äventyr i stora staden. Att svara nej hade varit en lögn utan dess like, klart jag inte vill missa detta! Om någon timme, på en höft sådär, rullar bilen från Lindholmen mot en kväll jag svagt kan se innehålla skratt, skitsnack, dricka och dans.

Och nu till det som är passé. Jag och Christian erbjöd oss att ta hand om Malte (svärföräldrarnas hund) fredag till lördag. Dels för att hjälpa till nu när Anki och Carro är och gottar sig i Barcelona, äcklon,  men även för att kolla om Malte över huvud taget skulle finna sig till ro hemma hos oss inför kommande hundvaktningar. Något stressad var han, trots promenad från Frösunda hem till oss och någon riktig ro fann han aldrig. Men det gick, trots det, bra och det blev ett kärt återseende mellan honom och Ozzy. Det såg nästan ut som att de hade saknat varandra, efter lite nosande låg de oskiljaktiga på golvet och pussades.

Som en Paradisask, bara godsaker.

Mer Steve Kardynal åt folket! I LOVE HIM! Ett Youtube-geni i mustash och klänning. Det blir inte bättre än så här. Vill ni fördriva lite tid, ge hans Youtube-kanal några minuter. Om det inte är kul och ni inte ligger dubbelvikta på golvet av garv besitter ni inte det som vi i folkmun kallar humor. För att rekommendera något ur denna Paradisask så blir det Lady Gaga på Chatroulette eller Katy Perrys Firework i en Applebutik. Enjoy! Blir ni besvikna bör vi inte vara vänner längre! 

Idag ska jag åka och hämta min älskade, lila, fina klocka som världens bästa lagkompisar gav mig i 20årspresent. Den gick lite sönder för massa månader sen men jag fick inte arslet ur vagnen att lämna in den förrän för två veckor sen. Men, nu är det gjort och den är klar, redo, hel och ska avhämtas på Ur och Penn efter jobbet. Innan dess ska jag hinna sköta dagens arbetssysslor och gå på Busterpromenad med Malin som ska masa sitt lediga arsle hit till mig på min lunch, trevligt!

En personal shopper till varje gamling!

Gamla människor borde inte få gå och handla själva. Mitt "sabbesök" på Lidl som borde ha tagit 5 minuter tog väl typ 25 minuter på grund av en förståndshandikappad gubbe som skulle dela upp varor på olika kvitton och sen inte fattade att kassabiträdet behövde streckkoden på hans körkort för att kunna gå vidare med köpet, båda gångerna. Han visade körkortet genom en trång plastficka i plånboken och när han väl fattade att han var tvungen att ta ut det så satt det typ fast där inne. När de sedan öppnade en ny kassa gick alla ovänliga människor med fulla kundvagnar dit först utan att erbjuda mig och mina bananer en plats före dom för "du har ju så lite", nej icke! Och inte nog med detta så var alla personer, framför mig i kön, gamla. Närminnena svek och det glömdes koder, packades sakta, tjaffsades om ägg och där stod jag och trampade på stället av frustration och såg mitt snabba Lidlbesök försvinna ut genom dörren. Ge varje gamling en personal shopper för fan!

Ihop med lite solbränna, tack.

Hej hej, kom hem till mig. Gärna igår, men jag antar att jag får vänta till fredag...

Helgresumé

"Ledig helg" helt utan sovmorgon och lugn och ro. Sovmorgon hade ju varit något men lugn och ro är kanske lite överskattat. Lördagen var fullt ös medvetslös (inte ens nära men) i stort sett hela dagen. Handledarutbildning 09:00, var på jobbet 08:00 för att fixa i ordning. När alla betalningar var mottagna och pausfikat var inhandlat for jag till Bergvägen där en vänlig syster hjälpte mig att färga håret. Där efter full gas ner till jobbet igen för att ta emot nästa gäng till 13:00-kursen. Efter att jag brygt tre fulla kannor kaffe, lagt upp nytt fika, tagit emot alla betalningar och gjort dagsavslut for vi till Kia Motors, Åkerberga för lite pimp my ride (däckbyte samt tvätt). Det var en ny Swarley som rullade ut från parkeringen två och en halv timme senare. Snabbt stopp i Arninge på vägen hem för duschdraperi och badrumsmattor samt Maxmat. Väl hemma tröck vi i oss maten för att sedan sätta upp duschdraperiet som blev lite av ett skämt, men det fungerade till slut. Åka och hämta Carro och kladdkaka för att sedan spendera resten av kvällen med att måla på gästväggen och spela in en bättre version av Henrik Lundqvists Head and Shouldersreklam.

Söndagen bjöd på motion utan dess like. Samling 10:30 för träningmatch mot Mariehamn. Väldigt duktigt och spelskicklig lag men vi gav dom en match, minst sagt. De hade väl ett litet övertag i början men vi höjde vår egen ribba och ägde hela andra halvlek. Dom fick en riktigt skitmål i slutet och vi sköt alla våra skott utanför. Slutresultat 2-3 (fördel Mariehamn). Efter matchen bar det av till Bergvägen 15 igen för klippning av de redan färgade håret. Därefter hem, byta om till promenadkläder och ge sig ut på ett jävla stolleprov ihop med Malle.

Christian och Chrille var och skateade i Vallentunna så vi bestämde oss för att gå dit (typ 6 km) för att sedan åka hem med dom. Efter fem minuter började det regna men det sket vi i och efter en timme var vi framme vid skatehallen men det visade sig att grabbarna inte hade några planer på att åka hem än så det var bara att vända på klacken och börja gå hemmåt igen. Men med så bra sällskap och med så mycket att prata om märkte vi inte hur trötta, blöta och kalla vi egentligen var. Vi hann ända till Veda innan Chrille och Christian kom ikapp och plockade upp oss. Då hade vi väl i runda slängar gått en mil och lite till. Lite pasta carbonara a la Malle och glass på det hemma hos oss sen så var kvällen fulländad.