Helgen var en bra helg. Fredagen bjöd på party, jag och Malin hade bara bestämt oss för att det skulle bli fest så vi fixade det. Kanske inte världens mest tippade kvintett (senare på kvällen kvartett), men satans bra hade vi det med god mat, amaruola, öl, Encore, äckliga Afghanistansoldater och håriga rockers i latextights + skjuts hem från Encores entré till ytterdörren. Vad mer kan man begära av en fredag?
Lördag serverade 14-20 på Ica Lindholmen ihop med Therese, inget mer av det är värt att nämna. Efter jobbet for jag och Christian hem till mamma och pappa för grillmiddag och El Classico. Rasmus anslöt till det sistnämnda. Lite godisabstinens vid halvlek tvningade mig ner till centrum, men allt blir så mycket mer värt när man får köra fina bilar. En äldre Kia Sorento höll mig sällskap och vi tog en omväg på vägen hem. Den bilen vill jag ha i mitt påskägg pappa!!
Söndag förmiddag skänkte systerhäng med glass i solen för att sedan vridas upp i en mer spänd och fokuserad eftermiddag. Seriepremiär i divison tre, jag på en position så långt ifrån min vanliga som man kan komma (från forward till mittback). Det var länge sen jag var så nervös och ingen av oss visste väl vad det var vi skulle bli tvungna att tackla. Allt Patrick hade sagt var att Åkersberga var jävligt bra och att de legat topp 4 i division 3 i 3 år. Vad gör man? Jo, ställer in hjärnan på att kötta sönder och nöja sig med att det inte blir tvåsiffrig torsk. Men ack så fel jag ställt in min hjärna, inte på köttbiten, köttade tills jag grät av utmattning och smärta i diverse kroppsdelar, men någon tvåsiffrig förlust var det inte tal om. Vi spelade jämnt och matchen kunde lika gärna ha slutat lika eller till vår fördel. Trodde aldrig att jag skulle vara stolt över en förlust, but here I am, stolt som tuppen över vår 1-2förlust. Vill höll jämn fart med ÅBK som är topptippade i år i vi har mycket att ge och hämta i divison 3. Nu är jag mer taggad än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar