Blodsbanden är de starkaste

Det finns för- och nackdelar med att bli vuxen. Nackdelarna känns betydligt fler men en fin fördel som jag noterat är att åldern slutar spela roll. Man skiter i om folk är äldre eller yngre, man bara umgås och har kul ihop.

Ett exempel är min lillsyster som jag aldrig "umgåtts" med förut, förutom när det bara var hon och jag. Idag umgås hon med mig och mina vänner och jag umgås gärna med hennes. Och för att inte tala om kusinligan den äldre - jag, Erika och Jenny - som förut bara varit kusiner. Träffats på diverse födelsedagsfiranden och de gånger Jenny varit barnvakt åt mig och Erika. Nu står vi här, många år senare, klokare och mognare med insikten om att vi faktiskt är lika på fler sätt än bara till utseendet.

Vi umgås som att vi varit bästa kompisar för alltid, pratar om allt mellan himmel och jord (sist var det mest bara kräks och bajs...) och skrattar oss till andnöd. Vi har setts fler gånger de senaste månaderna än vad vi gjort under hela vår uppväxt (major överdrift här, en liten kryddning av verkligheten för att få effekt) och jag är så glad över att man kommit till det stadiet i livet där man kan umgås på samma nivå trots åldersskillnaderna. Jag och Erika är inte längre 11 och 7 i Jennys ögon, (vilket vi var ända till jag fyllde 18, typ) nu är vi samma, lika.

Vi har nu planerat in vår tredje kusinkväll sen augusti, vilket är ett jävla mirkel med en som går i skolan och två som jobbar arslerna av sig. Snart är det alltså dags igen och jag längtar redan.

Love you