Jag har ansökt om skiljsmässa med Adam Gontier, sorgligt men sant. Det funkar helt enkelt inte när mina öron trånar efter någon annan. Mitt musikhjärta tillhör en annan man nu och jag går här med ner på ett knä och ber om Robin Stjernbergs hand (läs röst). Han fängslade mig med sina stämband från första tonen i auditionsrummet och jag är fast, besatt, addicted. Fredagens framträdande gjorde inte direkt att mina känslor svalnade, snarare kokade över. Dear mother of gud, Jesus Christ, Praise the lord och HELVETE vad han är bra! Vet inte om det är för att hans röst fått min hjärna ur balans men jag tyckte fan att han ägde Beyonces Halo, det hade lika gärna kunnat vara hans låt som hon gjort en tolkning av. Och för att inte tala om hans ögon, SHIT!
Det låter som att jag är kär, jag vet, och det är jag - i hans röst, och lite i honom. Christian, du vet att my true heart belongs to you, men du läser ju ändå inte min blogg så jag får passa på, måste få det här ur mig innan jag spricker. Jag har, idag, kollat på Halo-framträdandet i runda slängar 25 gånger och lägger man då till alla gånger jag kollade på det i lördags och igår så får vi nog en slutsumma på totalt 100 gånger på tre dagar och jag får inte nog. Må du bjuda på något ännu bättre på fredag, Robin, can't wait.
Till döden skiljer oss åt, amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar