Ones in a lifetime

1 juni är det dags igen. Har tagit ledigt från jobbet och inte för att jag ska kunna kolla på utspringet utan för att hjälpa världens bästa svärmor med förberedelserna till värdens bästa svägerskas mottagning. Ja! Det är dags för Carolina Piggelina att ta studenten. Jag kommer stå där vid gymnasiet lika nostalgisk som förra året, tvinga tårarna tillbaka och le som en jävla galning. Studenten gör mig lycklig och att jag får vara en del av det i år igen, och nästa år, BIG TIME, för den delen är jag tacksam för.

Det är synd att allt går så fort bara, jag skulle gärna ha fryst min egen student just i utspingsfasen. Jag och Lovan tog täten och ni må tro att vi kutade gärnet upp på den rangliga plattformen. Jag skrattade och grät om vartannat och att få tränga sig igenom folkmassan fram till min alldeles egna bästa, finaste skylt, till min familj, släkt och vänner som väntade med vattniga ögon i kylan (typ 14 grader och regn), det var magiskt. Just de ögonblicket skulle jag vilja återuppleva om och om igen.

Carro, det är en stor dag som väntar tre veckor framåt. Den här dagen är ett enda stort varmt leende men den tar slut alldeles för fort. Så ett råd från "storasyster": Ta vara på varje jävla minut och sekund och njut till tusen av din student.