Det var länge sen en helg gick så fort och nu sitter man här på jobbet igen. Det värsta med idag är inte att det är måndag, det är att det är måndag och varken Patrick eller Ingrid är här. Dom är höjdpunkterna med mina arbetsdagar. Jag skulle nog vilja påstå att dom är två av jordens mest fantastiska männsikor. Vettiga, kloka, genomsnälla, roliga. Vi må vara ett otippat gäng på 54, 42 och 21 år men vi passar varandra som handen i handsken.
Var 80onde minut har jag normalt sett sällskap, av dessa två underbara människor, i 10 minuter, men inte idag. Idag har jag inga höjdpunkter var 80onde minut. Jag hade luchpromenaden med Buster att se fram emot, nu är han hemma och jag sitter här själv och längtar till klockan sex. Det är 3 och en halv långa, ensamma timmar kvar tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar