Lunch, arbetsdagens höjdpunkt. Lunchgänget, arbetsdagen ljus. Denna saliga blandning av kyrkovaktmästare, fotvårdare, billärare, glasförsäljare, platskuddtillverkare, bankmän, säljare och bönder utgör mitt lunchhäng och jag gillar dom, allihop. Ingen kände varandra från början, alla åt lunch själva. Och så en dag kom frågan "kan jag sätta mig här?" och så har skaran bara vuxit. Jag behövde aldrig ställa frågan, jag fick dessa härliga människor på köpet med jobbet.
Ingen lunch är den andra lik. Vi har betat av tusen samtalsämnen det sista halvåret och varje lunch är en tävling om vem som kan sätta sig längst ifrån kaffet för att slippa hämta. Idag var det 4 svarta, 4 med mjölk varav en med två sockerbitar i. Jag satt intryckt mellan två rediga karlar som pratade traktorer och snölass, så jag slapp hämta. Richard satt närmst.
Jag har fastnat totalt för vår bondmora, änkan Kristina aka Grevinnan. Hon kan nog vara världens häftigaste 60+are. Hon jobbar som en galning, dels i en bostadsrättsförening och sen har hon en stor gård med massa marker som hon plöjer, sår och skördar själv. Hon plogar snö, meckar, åker motorcykel och älskar bearnaissås. Igår pratade vi om mobiltelefoner, hon vill köpe en ny, och hon undrade om man kunde ringa med kontantkort i nya telefoner. Söt! Hon kommer med de absolut skönaste kommentarerna och är hysteriskt rolig. Jag önskar att jag är lika aktiv och positiv när jag är över 60. Hon, om någon i detta lunchgäng, gör min dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar