Allt för min syster

Har alltid gjort och kommer alltid göra allt för min syster (låna ut mina favoritkläder eller köpa ut vin eller cigg räknas inte till allt). Med allt menar jag: Finnas där när hon behöver mig, lyssna när hon behöver prata, tala henne till rätta när hon behöver det, ge henne en smäll för att hon förtjänar det osv. I will always be your soldier.

Du har mycket jag önskar att jag hade. Om vi blandade dina bra egenskaper med mina skulle vi vara perfekt. Men nu är vi olika, på ett bra sätt. Bästa ögonblicket som beskriver detta är när vi hade sällskap till skolan, du skulle börja 7an, blond och vitklädd från topp till tå. Jag skulle börja 1an, visserligen också ljushårig men svartklädd från topp till tå. Där gick vi, du ljus som dagen och jag svart som natten. Det är precis så vi är, som dag och natt.

Du satt vid datorn, jag pluggade. Du ville festa, jag spelade fotboll. Du rymde hemifrån, jag ville vara hemma till 10. Du hade tusen vänner, jag hade Christian. Du var lite fjortis, jag var lite punk. Du rökte när du var 13, jag har fortfarande inte ens testat. Du piercade naveln själv utan mamma och pappas vetskap, jag piercade läppen hos en piercare med en lapp från mamma + telefonsamtal från piercaren till mamma.  Du fick ta ur din piercing, jag har min fortfarande. Du tar initiativ, jag inväntar stöten. Du pratar lätt med alla, jag pratar bara med dom jag känner.

Älskade syster, vi har inte dragit jämnt alltid. Jag har alltid stått bakom dig, had your back, men bortser vi från barnåren och de senaste två åren kan man räkna de dagar vi varit sams en hel dag på en hand. Du har bett mig att välja sida; din eller mamma och pappas. Jag valde alltid mamma och pappas, inte för att vara taskig och reta upp dig utan för att du i majoriteten av diskussionerna var så fruktansvärt vilsen och fel. Du har bett mig dra åt helvete och sagt att jag är världens sämsta syster (jag visste att du aldrig menade det) för att du inte fick låna mina kläder men har du aldrig tänkt på att jag gjorde det för din skull? Du hade bort eller lånade ut (och fick aldrig tillbaka) minst 50 av mina klädesplagg. Jag blev skitsur och jag skrek på dig. Genom att inte låna ut något till dig över huvud taget behövde jag inte bli arg på dig (din egen ilska då kan jag dock inte rå över). Du har haft en livlig fantasi och en rapp tunga. Du har fängslat många med din visor, i stort sätt alla, alla utom mig. You can´t fool your sister! Men det här var länge sen.

Du har blivit en ny människa, en bra människa, en av världens bästa. Vi blir mer och mer lika, istället för att dra åt olika håll ror vi nu i samma riktning. De gemensamma nämnarna blir fler och de senaste åren har vi uppskattat varandras sällskap, på riktig. All den tid vi skrek åt varandra förr, tar vi nu igen med att skratta. Ingen får mig att skratta som du och du betyder så otroligt mycket mer än vad du kan föreställa dig. Och vad Christian än säger så kommer min dörr på Humlevägen alltid stå öppen för dig (dock inte för att sova när du varit på fest och inte orkar gå upp för backen hemma i Vallentuna).

10 minuter bort finns du, 10 minuter är ingenting - du är allt. 
Jag älskar dig