Denna dag må ha börjat dåligt med stress mellan gym och jobb. Grejerna låg inte där de skulle. Buster rymde ut ur bilen och vägrade hoppa in igen. Isen på rutorna gick inte att skrapa bort. Jag blev, hör och häpna, 10 minuter sen. Bara 10 minuter, I know, men det är inte likt mig. Fem minuter hör till vanligheterna, men 10 känns verkligen inte ok. Förlåt! Men, dagar som denna är det synd att klaga. Jag och Buster var precis ute på lunchpromenad i det perfekta, underbara vintervädret och lite sol är allt som behövs för att ljusa upp dagen som till en början såg ut att kunna bli mörk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar