Hemsideprojekt - don't judge

RÖSTA

Skänk en röst till två hungriga hundar - vi är med och tävlar i Willys bildtävling. Tack på förhand 

Diesel och Buster gillar att grilla

Drömköket

Mitt drömkök

Vad har de för kroppsideal hos veterinären?

Det är tydligen inte bara matte och husse som ska gå på diet...
Vi var hos Vallentuna Djurklinik imorse för Diesels ettårs-spruta och veterinär gjorde en standardkoll på tänder, öron, ögon och allmänt kläm och känn. Plötsligt vräker hon ur sig "Ja, ni skulle ju kunna skära ner lite på maten kanske" och skrattade lite. URSÄKTA? Jag såg väldigt frågande på henne och frågade om hon tyckte att Diesel var tjock. "Ja, lite rund är hon allt...". URSÄKTA IGEN!? Hon trodde till och med att Diesel fortfarande gick på valpfoder (extra allt; fett, protein etc)

Här har jag gått upp i matdoseringen för att jag tycker att Diesel ser alldeles för klen och tanig ut. Man kan räkna hennes revben (riktmärke för hur smal en hund ska vara. man ska kunna räkna revbenen men inte se dem) och hon har en fin, smal midja trots att hon är en ganska grov sort. När jag tittar på Diesel tänker jag alltid "En sån kropp skulle man ha". Hon är fit, smidig och snygg. Men, det blir väl bara till att skära ner igen då och låta hundstackarn svälta och bli pinnsmal. Vad de har för kroppsideal hos veterinären vet jag inte men tacka fan om Diesel får anorexi nu, hon hörde ju allt veterinären sa...

Vart har detta muskelpaket sitt fett någonstans? Någon?

Ny kula

Tänkte börja på ny kula, eller mer en till kula. Ska försöka mig på att träningsblogga lite och kommer att göra det på victoriafredlund.shapemeup.se . Ska försöka skriva vidare här om allt det andra som inte rör träning, men då det för det mesta bara är träning för mig just nu så får vi se hur lidande denna blogg blir. Ni är i alla fall välkomna att följa med mig dit :)

Going strong eller going to the gym?

Snacka om att träning är vad man gör det till. Det är en sak att gå till gymmet men att faktiskt träna är en helt annan. Jag skiter egentligen i hur andra människor presterar när det tränar, jag är där för min skull och de är där för deras. Men jag kan ändå inte låta bli att jämföra och ibland även irritera mig på andra när jag tränar. 

Jag hittar mycket inspiration och go i andra människor, är alla taggade och kör stenhårt så smittar det jävligt lätt av sig. Men när man varit på ett pass, som imorse: Indoor walkning 45, och de längst fram i salen (syns alltså bra av alla) ställer sig tre hobbytränare som saknar både tanke, mål och tryck i sin träning blir jag näst intill irriterad. Har man inte tänk följa instruktören utan bara står och trampar, för att kunna gå därifrån och säga att man tränat, så kan man väl åtminstone ställa sig längst bak. Det var en sak jag lärde mig på min egen utbildning förra helgen: man gör inte mer än den som står framför. 

Jag har aldrig haft problem med att motivera och pressa mig själv så för min del påverkade inte dessa tre handlingsförlamade min träning men jag tycker synd om de som faktiskt smittas av detta oengagemang, de som hade kunnat få ut så mycket mer att detta 45 min korta, men så sjukt intensiva pass om det hade haft en inspirationskälla framför sig. 

Liknande situation hade vi på Body Jamen, veckans höjdpunkt, i onsdags. De var två den här gången, ramlar in sent, glider in längst fram och täcker upp de spegelplatser som vi som var i tid hade tagit. Sen inväntar de bara finalkorreografin under hela passet, är med lite till och från, kör ett steg här ett steg där, går och dricker vatten mitt i låtarna (nödvändigt att fylla på med vätska när man inte gjort av med någon?) och är allmänt nonchalanta och fittiga. Åter igen försöker jag intala mig själv att skita i det, vill dom inte göra något bättre av denna träningsmöjlighet so fine, men vet dom vad de sänder ut för signaler till resten av klassen? Jag var en millisekund från att be dom dra åt helvete om de ändå inte tänkte vara med, på riktigt, men valde att lägga den bubblande irritationen i dansen i stället. Men sen har vi ju åter igen de som inte kan omvandla detta till positiv energi, de som istället dras med i lunkandet och slutligen har kastat bort 55 min av träningstid pga två parasiter som suger energi och kraft ur andra genom att bara vara. 

VAD har dessa människor för mål med sin träning? VAD tror de att de får ut av att stå och dricka vatten med andra svettas? Att vi ska bränna kalorierna åt dom? "Alla andra svettas ju jättemycket så det här måste ju vara jobbigt även om jag inte känner det..." Strong is the new skinny har ni väl hört. Well, thats true men going to the gym är fan inte samma sak som going strong.   

Jag har hittat hem

Jag vet inte om jag kommer att kunna sätta ord på den här helgen men jag ska försöka.

Till att börja med kan jag inte fatta att jag har gjort det och att jag var den första av 23 att få domen - godkänd, clear to shadow eller underkänd. Känslan när Oscar sa att jag vuxit från en intetsägande person till den kanske mest självklara var överväldigande. Jag hade gått från klarhet till klarhet och att han kände sig otroligt trygg med att släppa iväg mig för att hålla egna pass - godkänd alltså. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det ögonblicket. 

Jag har inte haft en lugn stund sen i fredags klockan 05:30 fram till igår 17:00. Hjärnan har gått på högvarv till och med när jag har sovit. Jag har vaknat till mitt i natten och rabblat takter i huvudet och snabbt gått igenom korreografier och sedan somnat om för att någon timme senare vakna upp och gå igenom samma process igen. Jag har gjort marklyft och trippelroddar på tågstationen, hållit presentationer för Christian som bara skrattat åt mig och tränat bröstkorreografi på vardagsrumsgolvet med Diesels tunga i ansiktet.

Jag har räknat ut att jag har gjort omkring 2000 knäböj den här helgen och jag kan inte minnas sist min kropp var så här slut och ändå längtar så sjukt mycket efter att få gå på Bodypump och att känna att jag kan allt, kanske till och med bättre än instruktören på scenen. Jag har verkligen sugit åt mig informationen som en svamp och jag känner att jag äntligen har hittat något där jag känner mig otroligt trygg, jag hör hemma i Bodypumpen. Jag kan knappt bärga mig till jag får göra mitt första inhopp, bara gästinstruera på något pass och köra en låt eller två, bara för att få smaka på känslan. 

Jag är alltså en godkänd Bodypumpinstruktör nu, dock inte licensierad ännu. Jag har det största steget kvar, ett stort steg som känner att jag har krafter och kunskap nog att ta. Steget är att filma en klass med deltagare (mist fem) och skicka in till Les Mills för utvärdering och förhoppningsvis godkännande. Målet är att bara behöva skicka in en film, det ska inte finnas något att klaga på. Hårdträningen börjar nu.